Canterburysägner

Jag har läst boken Canterburysägner av Geoffrey Chaucer. Chaucer föddes i London och är en dem första engelska diktarna av betydelse, han härstammade från övre medelklassen, var lärd och är en typisk karaktär för hans tidsperiod (1343-1400) på så sätt att han representerar en av dem lärda och nyskapande författarna i dåtidens England. Han hade många olika yrken och en stor bekantskapskrets. (1) På slutet av 1300-talet gick det bra för England och det fanns en växande nationalism och självkänsla hos folket. Chaucer reste mycket och det sägs att Chaucer hämtade mycket inspiration och kunskap från hans resor runt om i England och Europa. Chaucer besökte flera gånger Italien och där bidrog renässansdiktare som Petracta och Bocaccio att blomstra Chaucers intresse för litteratur. Chaucer arbetade bland annat till exempel som hovman och hade en god relation till kungen. (2) Han arbetade också som en slags förmedlare som löste fejder och bråk på olika platser och löste på så sett konflikter i olika hörn av Europa och träffade många olika människor. Detta låg förmodligen i grund till hans breda kunskap om olika samhällsklassers beteende, berättarformer och kännetecknande. I och med hans breda kunskap om olika typer av människor från olika sociala och ekonomiska klasser kunde han skriva väldigt utförligt, målande och verklighetstroget om människor. (3)

Boken Canterburysägner är uppbyggd på ett klassiskt gammalt knep för novellförfattare, nämligen att låta flera olika personer med i tur och ordning berätta var sin berättelse. Detta tror jag bidrar till att man som läsare får en mer översiktlig koll över hur samhället i England var under denna tidsperiod, istället för att bara fördjupas in i en eller ett par karaktärer och endast ett eller i sin höjd två samhällsskikt får man ”lära känna” flera personer från olika stånd och olika samhällsskikt och med olika sociala och ekonomiska förutsättningar. Detta tror jag skapar en mer varierad och intressant läsupplevelse. De olika berättarna använder sig av olika versmått och ordförråd (4) vilket gör att texten och berättarna känns mer levande, men det kan också göra det hela lite rörigt, det är ingen bok man kan skumma igenom på ett par timmar utan man måste ge den sin fulla rätt och verkligen tänka och analysera över vad det är som står skrivet. 

Boken handlar om ett antal pilgrimer är på väg till en katedral, och den första pilgrimen som berättar en historia i boken är en riddare. Det är också denna historia jag har valt att fördjupa mig mest i eftersom jag känner att det representerar min bild av 1300-talets England.

Riddarens berättelse handlar om kusinerna Palamon och Arcite som blir tillfångatagna av den Atenska härskaren Theseus. Palamon och Arcite blir instängda i ett torn och lever ett tröstlöst och isolerat liv utan någon som helst glädje. Tills Palamon genom ett fönster i tornet råkade få syn på en flicka som hette Emelie, kungens svägerska. Enligt Palamon är det kärlek vid första ögonkastet och han blir smärre besatt av henne, och det samma sker Arcite. 

En hertig vid namn Perotheus övertalar kungen att släppa Arcite fri, men han blir fredslös och måste ge sig av från Aten. Arcite är ledsen över beslutet, och är svartsjuk på Palamon som får se Emelie genom fängelsefönstret. Palamon är lika svartsjuk på Arcite som är ute ur fängelset och tror att han kommer få Emelie på något vis. Redan här får man välja sida, vem är det som bör vinna Emelie?

Efter ett tag återvänder Arcite förklädd till Aten och fick arbeta som lakej under namnet Philostrate hos Emelie på slottet, han blir mycket omtyckt och ökar i rang och får finare arbetsuppgifter hos hertigen Theseus själv. Palamon lyckas fly från slottet och därmed startar kampen mellan de forna vännerna Arcite och Palamon över vem som ska vinna Emelies hand. (5)

Jag tror det Chaucer vill säga med denna berättelse är att kärleken har makten att kraftigt förändra människors beteende och moral. Den kan förvrida och förvränga folk, förbättra och styrka folk, överösa dem med lycka men också krossa dem med olycka. Både Arcite och Palamon trodde att de var världens mest olyckliga personer, tills deras olyckliga kärlek till Emelie fick dem att känna ännu värre sorg, sorg de inte trodde var möjlig. Palamon och Arcite är kusiner och lika nära som två bröder, en tjej som de inte ens pratat med får dem att bli bittra fiender samt strida mot varandra. Detta känns ju självklart främmande i dagens samhälle, men förr i tiden kände man väl knappt den person man gifte sig med i många fall. Nu för tiden ska man känna personen ut och in och helst vänta ett antal år innan man gifter sig, om man ens gifter sig över huvudtaget. Förr i tiden hade man inte tid med att vara säker. Så då var varenda blick och varenda känsla man kände viktig. Det där med att kriga om någons hjärta kan idag kännas oerhört fel, men jag tror att det var relativt vanligt för 700 år sedan. Speciellt när det gällde högt stående personer med status som hade högre ”åtråvärdhet” än vanliga medelklassare. På 1300-talet var väl dueller sättet att besluta om en person var värdig eller inte.

Något som fascinerade mig var Chaucers förmåga att rimma. Jag vet att boken räknas som lyrik, och att den är en vers, men orden är så precist utvalda och det måste ha varit oerhört svårt att hitta rätt ord för att styra berättelsen i rätt riktning utan hjälpmedel. Varje ord har ett djupare syfte och innebörd och känns eftertänkt. Här är två exempel ur boken:

”/::/ Så står det skrivet. Nu är han där: han har förverkat livet. Han kom till dig som någon fattig sate och sade, att han hette Philostrate. Så han har spelat här med falska kort, och till din väpnade du honom gjort” sidan 58

”Och mindre sorg bör det hos vänner föda, om någon gått med ära till de döda, än om han blir förkastad och fördömd; då blir hans ungdoms bragd för evigt glömd. Så var det säkert bäst, när döden lyckte ett liv, som stod på höjden av sitt rykte.” sidan 94

Miljö
Miljön i riddarens berättelse tycker jag inte får så mycket utrymme. Mest fokus ligger på känslor, kärlek, kamp och att härda ut. Men berättelsen utspelar sig i Aten. När Palamon och Arcite ser Emelie för första gången går hon bland grönska och blomster i en park. Förmodligen för att hon ska verka ännu mer feminin, idealisk, dröm- och gudalik. När Palamon kommit ut ur fängelset stöter han på Arcite i en skog. En skog känns mer manlig än en park, och mer som ett ställe för bråk, jakt och stid. Så jag tror att miljön mest anpassas efter könen, personerna och situationen, för att förstärka intrycket och känslan. 

Karaktärer
De viktigaste personerna är Palamon, Arcite och Emelie. Emelie är feminin, nästan idealisk och hon beskrivs som en jordisk ängel. Hon har gyllengult lockigt hår, är oerhört vacker och har en vacker sångröst. 

Palamon och Arcite är båda riddare, de är kusiner och kommer från en fin familj. Eftersom de båda är riddare är de båda duktiga på att duellera och att slåss. De har många andra likheter också, till exempel är de båda modiga, kärleksfulla, psykiskt och fysiskt starka och uthålliga. Vid tillfället i skogen de bestämde sig för att duellera beskrevs Palamon som en uppriven lejonhanne och Arcite som en tiger.
 
Palamon är trofast, hängiven, lång och rak, muskulös, har en bra sångröst, täta ögonbryn, sköna drag, svart hår och skägg.
 
Arcite har guldgult hår, krökt och skarp näsa, stor mun, lite fräknig, påhittig, klok, fantasifull och omkring 25 år gammal. 

Litterär teknik
Berättelsen innehåller flera inre monologer, börjar med en prolog och är uppbyggt på vers (episk berättelse). Något som är speciellt med boken är att den har en rimmad vers istället för en allittererad vers som var vanlig vid Chaucers tid, och det var Chaucer som fick många att överge den allittererade versen och börja med rimmad vers istället. Han gjorde den modern så att säga. (6)

Boken är inspirerad av Boccaccios Decamarone. De olika berättelserna är väldigt olika i stil, riddarens berättelse är hövisk (ridderlig, taktfull, uppbyggd på ridderlig ideologi där kärlek ofta står för en bärande del av historian) medan abbedissans är en helgonlegend (berättar om ett helgons eller en hjältes liv, innehåller ofta underverk, profeter och profetior) och mjölnaren berättar en fabliau (härstammar från Frankrike och är ett grovkornigt och skämtsamt sätt att skriva en berättelse på). (7)

Många tror att Canterburysägner inte är helt avslutad även om det råder delade meningar och man vet inte heller säkert i vilken ordning Chaucer menade att historierna skulle berättas. Kanske var inte Chaucer själv säker på hur många sägner han skulle skriva, utan lät inspirationen komma när den kom helt enkelt? (8)

Jämförelse
En historia i boken som skiljer sig kraftigt från riddarens berättelse är avlatskrämarens (en avlatskrämare var en präst som samlade in pengar till kyrkan genom att sälja påvliga avlatsbrev) berättelse. Den handlar om tre unga män som lever ett minst sagt syndigt liv fullt av frosseri, bordellbesök och alkohol. En morgon får de reda på att en vän till dem har blivit mördad kvällen innan. De tre männen bestämmer sig för att leta reda på Döden själv och döda honom. De gick en bit tills dem mötte en gammal man klädd i trasor. De började hota honom för att få reda på vart Döden gömde sig. Den gamla mannen ledde dem till dunge där det låg en hög med guld, guld så glimrande och vackert att dem helt glömde bort att leta efter Döden. Guldet skapar intrig mellan de tre och girigheten sätter in. De börjar alla planera hur de kan göra sig av med dem andra och på så sätt få så mycket guld som möjligt för sig själv. (9)

Denna historia var intressant eftersom att utan att männen märker det själva, har de själv blivit brickor i Dödens spel. Historiens budskap tror jag är att för mycket kärlek till pengar skapar ondska, olycka och död. Guldet är döden. Människans kärlek bör inte gå till pengar eller guld. Den handlar också om att man inte ska få hybris eller tro att man kan lura själva döden och livet, eftersom det aldrig slutar bra.

Även denna berättelse har en rimmad vers, men språket väldigt annorlunda, med helt annorlunda val av ord. Det är mer skämtsamt, inte lika plikttroget och seriöst. Ett exempel är:

”/::/ tärningsspel, musik och nojs och skratt. De levde krogliv både dag och natt och de försmådde inte heller de vildaste excesser på bordeller. En djävulsmässa voro deras seder. De brukade så fruktansvärda eder, att det vore hemskt att höra deras tal.” sidan 300.

Personerna i de två olika berättelserna har väldigt olika förutsättningar och moral. I riddarens berättelse har de flesta god ekonomisk standard mellan de i avlatskrämarens berättelse är helt vanliga män från den nedre medelklassen. I riddarens berättelse beter sig alla moraliskt ”rätt” för den tidpunkten. De beter sig ridderligt och propert. I avlatskrämarens berättelse beter de sig syndigt och ”fel”. De dricker, spelar, går på bordeller, använder inte lika propert språk och är generellt sätt inte lika vänliga. 

Det är inte mycket beskrivningar om karaktärerna, man får inte ens reda på namnen, och inte heller mycket beskrivningar om miljön. Det är huvudsakligen en berättelse om moral, disciplin och meningen med livet, så miljö och beskrivningar får inte så stort utrymme. Det är några stående epitet med i berättelsen. Guldet finner de tre männen under ett träd, det bidrar till att det verkar idylliskt och vackert, men bakom den vackra fasaden kommer guldet leda till förödelse.

Canterburysägner anses vara en av dem viktigaste engelska litterära verken någonsin, inte minst på grund av Chaucers nyskapande och egna stil, den rimmande versen, anpassningen efter flera olika typer av människor samt hans förmåga att variera språket efter olika karaktärer. Chaucer var också en av dem första som skev uppmärksammad litteratur på engelska istället för på latin vilket uppskattades av folket. (10) Boken innehåller något för alla eftersom den är influerad av så många olika litterära stilar och berättelsesätt men även olika folkslag och människoöden. Chaucer reste ju själv mycket så många av historierna har nog fått inspiration från människors berättelser han träffat när han var på resande fot. Kanske ville han återskapa illusionen om att sitta på ett värdshus och återberätta historier från olika hörn och kanter av Europa, som han säkert själv upplevt flera gånger. Enligt mig är det en mycket läsvärd bok om etik, sensmoral, visdom och meningen med livet. 

Av Emelie Wendesten Sa11f

Källor
1. NE, Geoffrey Chaucer, http://www.ne.se/geoffrey-chaucer, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-11-23.
2. British Library, Geoffrey Chaucer's Canterbury tales, http://www.bl.uk/onlinegallery/onlineex/englit/chaucer/index.html, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-11-23.
3. Chaucer the Pilgrim, A bibliography of Geoffrey Chaucer, http://www.csis.pace.edu/grendel/projs2c/bib.html, hämtad 2012-11-25
4.  Luminarium, The life of Geoffrey Chaucer, http://www.luminarium.org/medlit/chaucerbio.htm, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-08-31 
5. Canterburysägner 1, av Geoffrey Chaucer, översättning av Harald Järnström, utgiven år 1956 av Forumbiblioteket.
6. Wikipedia, Canterbury Tales, http://sv.wikipedia.org/wiki/Canterbury_Tales, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-08-03.
7. Wikipedia, The Canterbury Tales, http://en.wikipedia.org/wiki/The_Canterbury_Tales, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-11-15
8. NE, Canterburysägner, http://www.ne.se/canterburys%C3%A4gner, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-11-23.
9. Canterburysägner 1, av Geoffrey Chaucer, översättning av Harald Järnström, utgiven år 1956 av Forumbiblioteket.
10. British Library, Geoffrey Chaucer's Canterbury tales, http://www.bl.uk/onlinegallery/onlineex/englit/chaucer/index.html, hämtad 2012-11-25, uppdaterad 2012-11-23.