Decamerone - Giovanni Boccaccio

Decamerone är ett verk som skrevs av Giovanni Boccaccio under 1300-talet i Italiens Florens. Decamerone är Boccaccios mest kända verk och anses av många vara novellskrivingens födelse. För det är vad verket är; en novellsamling sammanbunden av en inte allt för betydelsefull ramberättelse. De etthundra novellerna, som berättas av tio ungdomar undflydda sin pestbesmittade hemstad, är för sin tid smått omoraliska. Novellerna hånar kyrkan med en satirisk underton samtidigt som de har en helt unik kvinnosyn, sett ur medeltidens relativt kvinnoförtryckande perspektiv.

Den redan nämnda ramberättelsen kanske inte är allt för betydelsefull för de berättade novellerna och vad de representerar, men den ger oss en idé av hur Boccaccios liv egentligen såg ut. Boccaccio började arbetet med Decamerone samma år som Digerdöden bröt ut i Florens, Boccaccios hemstad. Det är inte känt om Boccaccio var närvarande i just Florens vid tiden av pestens utbrott, men det är säkert att han befann sig i Europa och precis som för alla andra som befann sig i Europa vid den tidpunkten var det omöjligt att helt undkomma pestens fasor. Halva Europas befolkning uppskattas ha omkommit under Digerdödens framfart och det var under denna tid stora delar av folket ifrågasatte kyrkan.(1) Detta trots att det fortfarande var över 150 år kvar tills Martin Luther kom att spika upp sina 95 teser på slottskyrkan i Wittenberg.(2)

 

Kyrkan var på 1300-talet fortfarande en stor makt i samhället och att öppet kritisera kyrkan var inget man gjorde. Att skriva satiriska berättelser om kyrkan som man satte sitt namn på var dock ändå inte någon större fara. I alla fall inte i den form som Boccaccio gjorde. Det var trots allt inte hans egna åsikter, i direkt form, som skrevs ner och publicerades. Hans åsikter presenterades istället i andra hand av karaktärer i boken. Jag tror att det var just den strängt sociala påtryckningen från kyrkan som ledde till att Boccaccio skrev den första novellsamlingen någonsin. Han kunde tryggt lägga fram tankar, idéer och kritik mot i stort sett vad som helst, eftersom det på pappret inte var hans egna tankar, men istället en karaktärs tankar ur någon av hans noveller.

Jag tycker att en viss person i boken skulle kunna vara den som, i sina berättelser, lägger fram Boccaccios egna tankar och åsikter, nämligen Dioneo. Dioneo är den unge man som varje dag berättar kvällens sista berättelse och som inte är låst till det tema som kungen eller drottningen har förutbestämt. Detta ser man bland annat i sjunde dagens tionde novell där Dioneo gör narr av kyrkan och helgonareliker. Precis som många andra under mitten av 1300-talet hyste Boccaccio kritik mot kyrkan och noveller som dessa var förmodligen hans eget sätt att uttrycka detta.

Som tidigare nämnt hade Boccaccio också en unik syn på kvinnor. Under medeltiden, precis som under Renässansen, hade man en antifeministisk syn på kvinnor och deras största, och i stort sett enda, bedrift var att gifta sig medan männen kunde åstadkomma andra olika bedrifter på ett flertal olika områden.(3) Kvinnans överhet, eller snarare jämställdhet, porträtteras i flera noveller, bland annat i sjunde dagens fjärde novell där kvinnan får sista ordet efter att ha blivit bedragen av sin man. Boccaccio upphöjde kvinnor till en nivå som var mycket ovanligt för den tiden.

Boccaccios berättarteknik är även den unik och han är pionjär inom området novellskrivning. Det är svårt att likna Boccaccios sätt att skriva med många andra medeltida författare. Detta på grund av att hans mest kända verk, Decamerone, var nästan helt ensam i sitt slag. Ett undantag må vara Geoffrey Chaucer, mannen bakom de kända Canterburysägnerna som är ett verk uppbyggt på samma sätt. Att deras berättarteknik är relativt lika är ingen slump, trots att de levde mer än 140 mil ifrån varandra. Chaucer kom nämligen i kontakt med Boccaccios Decamerone under en resa i Italien. Verket översatte han senare till engelska och det var hela grunden till Chaucers Canterburysägner.(4)

De etthundra noveller som berättas av dessa tio ungdomar har inte alltid en tydlig sensmoral. Det är inte som när du läser en modern novell eller fabel där sensmoralen är ganska uppenbar. Du måste ge dig in i novellen med samma värderingar och tankar som de människor som levde under 1300-talet hade för att verkligen se bortom den ytliga synopsisen i varje novell och istället se det verkliga budskapet.


Källförteckning
1. Nationalencyklopedin, Decamerone, http://www.ne.se/decamerone, 2012-11-23, Hämtat: 2012-11-23
2. Nationalencyklopedin, Martin Luther, http://www.ne.se/martin-luther/246063, 2012-11-23, Hämtat: 2012-11-23
3. Nationalencyklopedin, Medeltiden, http://www.ne.se/medeltiden, 2012-11-23, Hämtat: 2012-11-23
4. Nationalencyklopedin, Geoffrey Chaucer, http://www.ne.se/geoffrey-chaucer, 2012-11-23, Hämtat: 2012-11-23