Niccolò Machiavelli
Niccolò Machiavelli föddes
den tredje maj år 1469 och dog den 21 juni år 1527, 58 år gammal. Machiavelli
föddes och växte upp i en adelsfamilj i den italienska staden Florens. Machiavelli
var en mycket kunnig och välutbildad man. Han studerade grammatik, latin och
artimetik, och inte nog med det fördjupade han sig även inom området av antika
författare. Med hjälp av sina fördelaktiga och avancerade studier, kunde
Machiavelli ha en hel del varierande yrken. Under sin livstid var han
författare, statsvetare, historiker, filosof och politiker.
År 1494 påbörjade
Machiavelli sin karriär inom statsförvaltningen, då han blev andre kansler och
andre överhuvud över den florentinska byråkratin. På grund av denna bedrift,
fick han lärdom av militära och utrikespolitiska frågor, vilket senare kom att
resultera i hans författarskap. Machiavelli blev mer och mer aktiv inom
politiken under åren som gick. Han blev utsedd till diplomat och fick en större
möjlighet att påverka inom de politiska spelen. Machiavelli genomförde ett
antal resor till Frankrike åren 1500, 1504 och 1510, med syfte att förhandla
med Ludvig XII och den höga katolska prelaten av Rouen. Under
sina resor, började Machiavelli känna och binda bra kontakt med Cesare Borgia,
som var påven Alexander VI:s son. Cesare Borgia kom senare att bli
betydelsefull i Machiavellis berömda verk, Fursten. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Niccolo_Machiavelli#K.C3.A4llor)
Renässansens epok kan
beskrivas som att den ersatte medeltidens dystra och mörka ljus, med unika
personligheter som började förmedla känslor, och bedrev annorlunda
förhållningssätt genom konstens skapelser. Under epoken hyllades, berömdes och
uppskattades makthavarna relativt ofta, med ett kraftigt intryck av vetenskapsmän,
konstnärer och författare. Denna företeelse återspeglas flitigt i de litterära
verken. Under renässansen såg man upp till de stora män som verkade under antiken,
och värnade om människans rätt till glädje, lycka och njutning. Det som
urskiljer renässansens litteratur i jämförelse med de andra epokerna, är att
individen beskrivs som stark och självständig. En individ som klarar av att gå
sin egen väg. Under epoken rådde det en hög beundran på de människor som hade
denna egenskap. Äldre berättartekniker från antikens tid, och nya språk som var
specifika för litteraturen började växa fram mer och mer. (http://www.folkbildning.net/tol-litteratur/renassans)
I Machiavellis verk,
Fursten som uppkom år 1513, riktar han sig till härskare. Han illustrerar olika
slags problem och svårigheter som de kan ställas för. Machiavelli menade att
människor har en tendens att vara mer missnöjda än tillfredställda. Machiavelli
ansåg att härskaren skulle vara vän åt folket utåt, för att uppfattas som
ärofull. Han tyckte att det skulle existera en gömd agenda vid sidan om styret.
Machiavelli var inte rädd för att utrycka sig, minst sagt. Han fruktade inte
att ta till uttrycksfulla åtgärder, som kunde innebära våld, utplånande och
förstörelse. Machiavelli menade att när en ny stat intas av en härskare, bör
härskaren antingen flytta sitt residens och sin egendom till den erövrade
staten, eller utplåna och ödelägga den totalt. (http://www.filosofer.se/machiavelli.html)
”Man ska antingen
omhulda människorna eller krossa dem”. – Niccolò Machiavelli.
Det finns en betydlig
koppling och likhet med det Machiavelli skrev i Fursten, till hur man dyrkade
de makthavande människorna under renässansens epok. Hur mycket man faktiskt såg
upp till dem som hade makten. Den här livssynen och levnadssättet, får mig att
inse att det verkligen hade stor betydelse och påverkan på människorna. Ett
tydligt exempel är att Machiavelli skrev verk om hur en härskare ska agera och
förhålla sig i olika situationer.
Källförteckning
Webbsidor:
http://www.folkbildning.net/tol-litteratur/renassans
Hämtad: 17/10 2012
http://sv.wikipedia.org/wiki/Niccolo_Machiavelli#K.C3.A4llor
Hämtad: 17/10 2012
http://www.filosofer.se/machiavelli.html
Hämtad: 18/10 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar