Don Quijote

Av Miguel Cervantes

Jag har under några års tid vetat att boken om Don Quijote finns och vad den i stora drag handlar om. När jag lärde mig om den fick jag för mig att Don Quijote föddes med ett eller flera handikapp, eftersom han ser och tror på saker som egentligen inte finns. Efter att nu ha läst utdrag ifrån en svensk översättning och sammanfattning av boken har jag ändrat min syn på den underliga mannen.

Don Quijote är en äldre man som har levt, i stora drag, ett gott liv på sin gård. Under senare tid tröttnar han dock på att ta hand om gården och går istället över till att läsa böcker om ädla riddare i skinande rustningar och om deras äventyr. Efter att ha läst hundratals böcker börjar han inte bara tro på dem, utan även att leva sig in i dem. Han tror att han är en riddare och att det finns ondska i varje hörn av världen som han måste besegra. Många skulle antagligen kalla honom galen.(Gustav Doré, 1978)

Författaren till boken heter Miguel Cervantes, en man som levde under tiden vad vi idag kallar Renässansen. Född son till en fattig läkare år 1547, fick en spridd och tillfällig utbildning, fick utkämpa krig i andra länder och sitta i fängelse. Vi som lever idag tycker garanterat att detta liv inte verkar som ett önskeliv. Trotts alla motgångar minns vi honom än idag. Boken om Don Quijote är en av litteraturhistoriens största verk, inte bara är den känd idag utan även på tiden då Cervantes levde. Dock fick inte Cervantes ära eller beröm för den då. Utan han dog som han föddes och levde, fattig.(Wikipedia, Gradesaver)

Renässansen som betyder ”pånyttfödelse” har i grunden att vilja gå tillbaka till antiken och återskapa den. Jag har svårt att se samband mellan detta verk och de som skapades under antiken. Det är mycket lättare att se liknelser mellan Shakespeers drama pjäser och de på antiken. Men när det kommer till Don Quijote så vet jag inte riktig. Don Quijote känns mer modern och nytänkande än de andra stora verken som skapades under renässansen.

Boken återspeglas inte av Cervantes liv i sin helhet, men boken utspelar sig i samma miljö som Cervantes levde i. Spanien, ett av de ledande länderna i början på 1600-talet. Som de flesta länderna på den tiden var den största delen av näringslivet och industrin inom jordbruket, vilket man märker här i Don Quijote. En annan sak som jag tror Cervantes försäker göra i den här boken är att komma bort. Cervantes liv var hårt och fullt av motsättningar, vilket även de flestas liv på den tiden var. Don Quijote blir inte galen, han flyr från allt ont och allt han inte vill bemöta i vardagen genom att leva i fantasi, leva i hans dröm. Jag påstår inte att sensmoralen i boken är att man ska fly verkligheten, men vad jag tror Cervantes försökte säga var att livet är hårt, och att man måste finna något att tro på, hitta ett sätt att leva vidare trots att man inte alltid trivs.

Tidigt i boken är målet för Don Quijote satt, ut och ändra på världen. Vilket även Cervantes tvingas göra genom att gå ut i krig. Både Don Quijote och Cervantes blir straffade genom att skada sig på olika sätt. Cervantes som får smeknamnet ’’den enarmade från Lepanto’’ när han förlorar sin vänstra arm i ett slag och Don Quijote förstör sin lans och faller på baken när han anfaller väderkvarnarna. Ett budskap som jag tror Cervantes vill skicka till oss är: Det är inte fel på världen, utan det är de som försöker ändra på världen som har fel. Vi kan ju aldrig veta om detta är sant eller inte. Men tanken är otroligt intressant. Människan har alltid ändrat på saker och kommer alltid göra det. Men om vi inte hade gjort det, vad hade hänt då? Cervantes hade i alla fall haft två armar.

En intressant aspekt i boken är interaktionerna mellan Don Quijote och andra människor. Innan jag började läsa trodde jag att Cervantes tanke var att visa hur efterblivna mäniskor blev behandlade. Men jag hade till viss del fel. Ibland blev Don Quijote bedömd och bemött som om han vore ett litet barn, men Don Quijote är alltid hövlig, uppmärksam och ser alltid gott i alla. Han behandlar alla som om de vore guld, han tycker alltid att kvinnorna är vackra och behandlar dem som en riktig gentleman.  Men min favorit är bandet mellan Sancho Panza och Don Quijote, som ständigt påverkas och lär av varandra. Är detta första gången vi får träffa en klassik ''Sidekick''? Eller kanske hade Cervantes en vän som var honom trogen livet ut, och han ville hylla denne? Detta kanske bara var det bara ett påhitt som har kommit att härmats i hundratals år? (Batman och Robin, Holmes och Watson, osv).

Jag skulle vilja påstå att Cervantes var en mycket klok man som tog lärdom av livet och försökte skicka lärdomen vidare på ett bra och underhållande sätt. Hans sätt att skriva har gett inspiration till många andra författare. Och han har gett mig många saker att tänka på.

Sensmoral: Hur svåra och overkliga dina drömmar känns går det alltid att uppnå dem, genom att inte ge upp och att följa sitt rätta jag.

Källförteckning:

Webbplats:

Biography of Miguel de Cervantes Saavedra,  http://www.gradesaver.com/author/miguel-cervantes/. Gradesaver. Hämtad 25/10 – 2012.

Miguel Cervantes, http://sv.wikipedia.org/wiki/Miguel_Cervantes, Wiki, Hämtad 25/10 – 2012

Böcker:

Doré, Gustav, 1978, Don Quijote (Ej Original) ,Almqvist och Wiksell Förlag AB, Stockholm

Obs, jag förstod inte hur man lade till fotnoter i bloggen. Är osäker på  Harvards Källhänvisning. 

William Junger