Bokrecension på boken Bilbo en hobbits äventyr av J. R.R Tolkien.

Bokrecension på boken Bilbo en hobbits äventyr av J. R.R Tolkien.

- Ursäkta men jag vill inte ha några äventyr, tack så mycket. 

Med dessa ord inleds boken Bilbo en hobbits äventyr av John Ronald Reuel Tolkien, mest känd som J, R,R Tolkien. Om man skall ge en kort resumé, så handlar boken om den lilla hobbiten Bilbo som kastas in i ett stort äventyr med tolv dvärgar och en trollkarl. Deras äventyr går ut på att hämta hem dvärgarnas skatt från en drake långt, långt bort från Bilbos trygga hobbithåla, som han helst hade velat stanna i.

Bilbo är en hobbit inte större än ett litet barn i våra ögon. Han har brunt och lite krulligt hår, och dessutom stora håriga fötter med tjock hud under, så att han kan gå utan skor och strumpor. Bilbo är huvudpersonen i boken och det är från hans ögon hela boken berättas. Jag tror att Bilbo blev som han blev därför att hans föräldrar har varit på ett speciellt sätt där de har varit rädda för allt som finns utanför lilla säkra Fylke, jag tror att det har haft en stor påverkan på Bilbo och det är därför som han från början (och under hela) äventyret egentligen inte vill följa med, och bara längtar hem till sin trygga lilla hobbit håla. Lite andra egenskaper som Bilbo innehar är att han kan smyga väldigt tyst och det är därför som Gandalf antagligen vald just honom att följa med på deras äventyr, anledningen till varför han kan smyga så bra är för att han är så liten.  Några inre egenskaper som Bilbo har är att han är väldigt lojal och han vill verkligen vissa att han kan vara användbar för dvärgarna, det är särskilt i en del i boken som detta visar sig, då han försöker stjäla en plånbok från ett troll när han egentligen inte hade behövt göra det, och jag tycker det visar på ett bra sätt hur Bilbo försöker vinna dvärgarnas tillit. Bilbos kläder är typ lite som en engelsman från tidigt 1800-tal, lite så där halvrik, med väst och fickur.

De tolv dvärgarna, som heter. Fili, Kili Balin, Dvalin, Oin, Noin, Gloin, Bifor, Bofur, Bombur, Dori, Ori, Nori och Torin Ekensköld, den sistnämnde är ledaren för hela företaget och hans far var kungen under berget dit de skall. Jag tänker inte beskriva alla dvärgarna, men två av dem tycker jag sticker ut lite om man jämför med de andra, och det är Ori och Torin. Oris inre egenskaper skiljer sig lite från de andra dvärgarna när det kom till just herr Bagger, för han var extra hjälpsam, lät Bilbo bland annat rida på hans rygg och hjälpte honom under många faror, jag tycker det visar den inre egenskapen att han är väldigt snäll och vänlig att han vill hjälpa till. Torin däremot är den personen som tvekar mest om herr Bagger kommer att klara av uppgiften de har anlitat honom att göra. Jag får känslan av att Torin egentligen inte litar på Bilbo förrän att äventyret är över. Gandalf trollkaren som följer med en liten bit i början av äventyret, med som sedan inte dyker upp igen förrän i slutet, är en lång gammal man, med en vandringsstav, långt skägg och en spetsig hatt, med andra ord ser han ut precis som man tänker sig att en trollkarl skall se ut. Gandalf har fått rollen som den hjälpsamme, men ändå lite mystiska personen som har lite dolda motiv och man vet inte riktigt vad det är han vill. Allt man vet är att han är på dvärgarnas sida och förväntar sig en del av kakan, när de väl har lyckats… om de lyckas vill säga det tänker jag inte säga.

Äventyret i sig utspelar sig i J.R.R. Tolkiens påhittade värld Midgård, som antagligen fått sitt namn från den nordiska mytologin. Mycket av Tolkiens böcker t.ex. Sagan om ringen, och Bilbo en hobbits äventyr är uppenbart påverkade av den nordiska mytologien. Miljön de färdas igenom är väldigt vackert beskriven, jag kan se det inne i mitt huvud när jag läser boken, den här stora världen där man kan se de fjorton kamraterna färdas över öppna landskap, med stora berg runtomkring. Det är nästan så man får känslan av att göra en egen lång vandring ut i det okända nästan som herr Bilbo Bagger gjorde. Man får också känslan av att Bilbo känner sig väldigt liten ute i den stora vida världen, och det känns lite som att det är lite av budskapet i boken: ”Friskt vågat hälften vunnet” eller ”Du vet aldrig vad som väntar”. Jag tycker personligen att det är ett väldigt vackert budskap och mening, för det är verkligen så där typiskt och något som skall vara med i en äventyrsbok, som detta faktiskt är tycker jag. Tolkien använder ett språk som på ett väldigt bra sätt beskriver miljön. Precis så att du får den här bilden av att en film spelas upp framför ögonen på dig, och du känner dig nästan delaktig i boken. Språket är lite gammalmodigt, men jag tycker ändå inte att det är speciellt svårt, för jag läser rätt så mycket böcker, men en person som kanske inte är så van vid att läsa, eller som inte gillar genren i boken (fantasy) kan ha lite svårare, för att hänga med.

Som jag nämnde ovan så tillhör boken genren fantasy. Några saker som är typiskt för fantasy genren är; magiska varelser som tex orcher, alver, vättar, trollkarar och magiska djur. Allt detta finns i Bilbo en hobbits äventyr, J.R.R. Tolkien har också blivit kallad för den moderna fantasylitteraturens fader. Hans böcker har bland annat inspirerat författaren till Harry Potter J. K. Rowling och författaren till Eragon Christopher Paolini.

Mina egna tankar om boken är att, den är helt klart på min topp tio lista för att boken den, ger mig verkligen den känslan av att man kan se allting hända på film. Jag fastnade också väldigt lätt i boken och hade svårt att sluta läsa. Jag läste ut den på två dagar, för att jag tyckte den var så bra, och man kom in i den med engång då den inte är sådär långsam i början, som många andra böcker kan vara. Det hände hela tiden nya saker redan från sidan ett, så man visste inte riktigt hur det skulle gå, man hade lite på känn att det skulle sluta lyckligt det vet man trots allt att de flesta fantasys gör, men man kunde inte vara helt säker. Det enda som jag måste klaga lite på är hur han avslutade boken, för att det tog honom ca 200 sidor att ta sig till dit de skulle, men bara 5 sidor att ta sig hem igen, det känns nästan som han tappade orken att skriva eller något, det var det enda jag reagerade på i boken. Om jag skall rekommendera boken till någon så rekommenderar jag den till alla som älskar att läsa fantasy, den är ett absolut måste för någon som gillar den här genren.

Jag måste också ge lite beröm åt författaren tycker jag, för J.R. R Tolkien var trots allt den första av sitt slag och förtjänar titeln han har fått som den moderna Fantasyns fader.

Hungerspelen av Suzanne Collins

I en mörk spegling av vår snara framtid följer vi en sexton år gammal flicka, vid namn Katniss. Katniss blir utlottad till att delta i ett spel, Hungerspelen. In i detta spel blir 24 deltagare intvingade; 12 flickor och 12 pojkar. Spelet hålls årligen för att påminna befolkningen om regimens oerhörda makt och spelet är ett verktyg för att hålla invånarna i schack. Vinner, gör den sista överlevande och på arenan finns inga regler, förutom en: döda eller bli dödad.

Katniss är en faderlös flicka och på grund av detta är det hon som har fått ta över ansvaret att försörja och hålla sin familj vid liv. För att klara detta måste hon tjuvjaga i skogen, utanför landets gränser. I skogen lär hon sig allt hon behöver veta om jakt och överlevnad och detta gör hon tillsammans med sin bästa vän Gale. Gale, som är en jämnårig pojke, bor också i den fattigaste delen av landet och måste precis som Katniss jaga för att försörja sin familj. Med detta otroliga ansvar utvecklas ett mycket starkt band emellan de två och jag tror att det är dessa år av ansvar som har format Katniss såväl som Gale. Både Gale och Katniss känns som verklighetstrogna karaktärer och jag tror att många kan se likheter eller dra paralleller mellan deras liv och sina egna. Speciellt de som har det lite sämre och kanske måste hjälpa till att försörja sin familj vid mycket ung ålder eller ta hand om sjuka släktingar.

Hungerspelen utspelar sig i det framtida Nordamerika, som nu fått namnet Panem. Det forntida Nordamerika präglades av förfärliga naturkatastrofer och brutala krig och den enda chansen för överlevnad var att förena de få kvarvarande delarna av Nordamerika. Panem styrs av en stark centralmakt och folket har i stort sett ingen talan alls. Jag tror att Suzanne Collins ville skildra Panem på detta sätt för att ge läsarna en tankeställare och ge intrycket av att Panem kanske inte är en så avlägsen framtid som de flesta vill tro.

Språket är varken ungdomligt eller gammalt, men det är ganska enkelt och direkt och därför anser jag att språket är mycket tilltalande för ungdomar. Det direkta språket gör att mycket lämnas till fantasin och man får själv bygga upp miljöerna som boken utspelas i. Författaren använder rikligt med liknelser och det blir mycket lätt att dra paralleller från boken till verkligheten. Textens attityd ändras också mycket beroende på situationen i boken, om det är svårare tider för Katniss och hennes familj är texten oftast nedstämd och inte så poetisk, men om det är bättre tider är texten oftast mer poetisk och beskrivande.

Boken är skriven i förstapersonsperspektiv och jag tror att detta tillför mycket till bokens helhetskänsla. Det är trots allt Katniss läsaren följer och ur detta perspektiv känns det som att man verkligen är med på hennes resa. Det känns som att man kommer närmare händelserna och att man får närmare kontakt med hennes känslor.

Hungerspelen är rubricerad som en action och science fiction bok. Jag tycker dock att boken känns väldigt realistisk och inte som något oerhört avlägset. Jag tror också detta är en av anledningarna till varför Suzanne Collings skrev Hungerspelen. Jag tror att hon ville starta debatt och statuera ett exempel på vad som skulle kunna hända om vi inte förändrar vårt nuvarande levnadssätt.

Jag, precis som många andra, tyckte att boken var mycket bra och jag tror att detta beror på att det är så lätt att dra paralleller från Panem till den verkliga världen samt hitta liknelser mellan Katniss situation och våra reella liv. Detta gör att man verkligen kommer närmare boken och dess karaktärer. Slutet är delvis väntat, men samtidigt överraskande eftersom nya oväntade problem uppstår.

Hungerspelen är sannerligen en sträckläsarbok, som jag skulle kunna rekommendera till de flesta, oavsett kön eller ålder. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren.

Jacob Hedlund

Bokrecension - Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Cirkeln är en typisk modern fantasyberättelse som utspelar i en värld precis som vår men där magiska faror och mysterier lurar. Vi får följa de sju utvalda, vanliga tonåringar med dolda krafter som förs samman en mystisk natt. De har inget gemensamt, men måste lära sig att samarbeta för att överleva och besegra ondskan som inte bara hotar dem, utan hela världen.

Boken har inte bara en huvudperson utan sju, var och en berättar sin del av historien. Vi har Elias, en utstött kille som haft problem med droger, Linnea, Elias bästa vän och också hon utstött, Vanessa, en typisk tonårstjej som bara vill festa, Minoo, en plugghäst och allvetare, Anna-Karin, uppväxt på en gård och mobbad genom hela skolan, Ida, den populära mobbaren och Rebecka, flickan med den perfekta pojkvännen. De är alla väldigt stereotypiska och tänkta att fylla olika roller i berättelsen samtidigt som de tilltalar flera olika typer av läsare. Det märks att de tänkt igenom detta noga och att mycket fokus har lagts på karaktärerna för att spegla så många olika sidor av dagens ungdom som möjligt.

Här börjar dock min kritik mot boken. Valet att blanda in så många personer i berättandet och låta alla berätta sin egna historia i en och samma bok känns något överambitiöst. Man kan inte ha så många huvudpersoner utan att de i utbyte förlorar djup, det blir något av ett byte emellan kvalité och kvantitet, ett val som jag tycker borde kännas självklart. Jag måste dock ge författarna beröm för att de ändå försökte och ändå lyckades klara av det ganska bra. Det hjälper när man väljer att tidigt utesluta en del delar och personer men det som framförallt utmärker karaktärerna är hur de växer genom boken och hur deras privatliv förändras. Författarna lyckas med att ge olika bilder av dagens ungdom samtidigt som de blandar in en gnutta magi i smeten, men jag undrar hur mycket bättre det hade kunnat bli om de bara fokuserat på en huvudperson.

Bokens skådeplats är Engelsfors, en risig stad i Bergslagen som alla helst vill så långt bort ifrån som möjligt. Platsen går hand i hand med valet av huvudpersoner och de lyckas med att spegla olika sidor av vårt samhälle även om man inte ser några lyxiga köpcentrum eller nattklubbar. Att staden ligger just i Bergslagen bäddar samtidigt för mystik och magi, något som boken utnyttjar flitigt.

Språket i boken är lika alldagligt som Engelsfors. Den är skriven precis som vilken modern svensk roman som helst och jag ser inte det som en bra sak. En del kan tycka att det ger ett vuxet intryck samtidigt som det är lättförståeligt och tilltalande till ungdomar. Författarna använder sig av många liknelser och lyfter gärna fram känslor där det finns möjlighet till det. För mig vandrar språket ofta iväg i ett försök att vara nästintill filosofiskt men gör inget bra jobb. Det känns lite överdramatiskt, som om boken tar sig själv på för stort allvar. Jag tror att anledningen till varför just den här typen av skrivande är så vanligt nu för tiden har att göra med hur moget det låter utan att egentligen vara det. De många liknelserna och känsloinslagen ger intrycket av eftertänksamhet, förståelse och en sorts visdom från författarnas sida men för mig blir det bara en mängd meningslöst pladder som lika gärna kunnat ersättas med ett par välvalda ord. Men det är bara jag, om du gillar böcker som gärna gör utsvävningar och inte drar sig för att ofta använda liknelser för att beskriva miljöer, känslor och händelser kommer du inte ha några problem med språket.

Man ger lätt Cirkeln Fantasy-stämpeln så fort man ser den men boken handlar faktiskt förvånansvärt lite om tonåringarnas kamp mot ondskan, istället handlar den mer om deras liv och hur de påverkas av situationen. Detta tillsammans med det faktum att de väldigt sällan slåss i boken gör att det mer känns som en vanlig ungdomsbok än ett Fantasyäventyr. Magi och mystik är närvarande genom hela berättelsen men huvudpersonerna är i boken mer oroliga över saker i deras privatliv än att en uråldrig ondska väckts till liv, vilket gör hotet mindre påtagligt. Att boken dessutom fokuserar runt så många personer, deras relationer inom privatlivet och inom gruppen gör att man lätt tappar fokus och glömmer bort vad det egentligen är man läser. Men även om allt detta inte är typiskt för Fantasy är stämpeln ändå redan där vid första benämningen av ordet magi. Och så fort något övernaturligt blandas in i en bok ryggar en del ungdomar undan eftersom att Fantasyböcker är omogna och overkliga, men Cirkeln visar att det inte alltid är så, innovativt sett är det väldigt bra.

Jämförelserna med böcker som Twilight är oundvikliga. Båda är moderna böcker som utspelar sig i den verkliga världen och båda handlar om tonåringar som dras in i en ny och hemlig värld. Men vad som särskiljer den här boken från många andra är hur den behandlar flera olika personer och deras individuella berättelser. Något annat som skiljer sig är hur många liknande böckers tema är kärlek, medan det bara är en liten del av Cirkeln. Visserligen pågår tre olika kärlekshistorier samtidigt här men det känns inte som att kärleken tar en allt för stor roll, när det är sju tonåringar inblandade är det inte konstigt om kärlek tar mycket plats. Det är svårt att sätta ett direkt tema på boken då den försöker behandla så många ämnen samtidigt, men om jag skulle vara tvungen att gissa skulle jag gissa på att den handlar om gemenskap. Det kanske inte märks av så mycket, då det är mycket individuellt berättande men hela boken går egentligen ut på att de inte kan vinna utan att vara tillsammans, utan att komma överens och samarbeta.

Mitt intryck av boken var något blandat. Jag njöt inte av tiden då jag läste den, dels på grund av att jag ofta var stressad och ibland kände ett tvång att läsa den för att hinna med att skriva recensionen ni läser just nu, men också för att jag helt enkelt inte riktigt gillar den. Det ”moderna” sättet att skriva tilltalar mig inte på något sätt, karaktärerna är för ointressanta och hela berättelsen är oinspirerad och slö. Men när jag tänker tillbaka på min tid med boken ser jag många bra beslut författarna tagit, många bra initiativ och en passion för vad de gjorde. Jag kan inte säga att Cirkeln är en dålig bok, men jag kan heller inte säga att jag gillade den. Om du gillar den här typen av Fantasy eller är ute efter något mer spännande än din vanliga ungdomsbok och inte störs av ett något slappt skrivande kommer du säkert att gilla den här boken. Annars så finns det många andra liknande böcker som jag själv kan rekommendera: Bläckhjärta av Cornelia Funke är en fantastisk bok om det är Fantasy-delen som intresserad dig mest, är det istället kärlek så finns det mängder med vampyr och monsterböcker som kan fylla det behovet och är det kanske något råare och mörkare du är ute efter finns alltid Den femte systern av Mårten Sandén. Titlarna inom den här genren och den här typen är många, och Cirkeln gör sig förtjänt av en plats i densamma.

Daniel Michaneck

Bokrecension - Uppdraget

Bokrecension

”Uppdraget” av Robert Muchamore

Uppdraget är den andra boken i Cherub serien. Boken tillhör genren äventyr och den innehåller mycket spänning. Miljön utspelar sig i ett nutida England och den skildras mestadels i bostadsområdet där James och agenterna bosätter sig i, när de ska genomföra sitt uppdrag. Boken handlar om en tolvårig pojke vid namn James Adams. James arbetar åt Cherub som är en del av Storbritanniens underrättelsetjänst. Cherubs campus är ett hemligt skolområde på den engelska landsbygden och har cirka 300 barn och ungdomar som vistas där. Agenterna har sitt hem på Cherubs campus där de befinner sig när de inte har något uppdrag att genomföra. De som kommer till Cherub är mellan tio och sjutton år gamla där de utbildas till hemliga agenter som ska kunna arbeta under täckmantel. Ungdomar som rekryteras dit är föräldralösa eller saknar vårdnadshavare. Det specifika uppdraget boken handlar om, är att James och några andra agenter ska hitta bevis och försöka ta fast en knarkkung, Keith Moore. Man har försökt att ta fast honom i 20 år, men har saknat tillräckliga bevis för att genomföra det.

Huvudpersonen i boken är den tolvårige pojken James. James är i grund och botten en bra och snäll kille, men trots det så lyckas han ofta med att befinna sig i komplicerade situationer. Han utsätts för häftiga äventyr när han skickas ut på uppdrag, där han får ta del av sin kunskap av det han har lärt sig på Cherub. James är en ganska storvuxen kille för sin ålder med några extrakilon på kroppen. Han är stark, men hans kondition ligger inte på lika avancerad nivå jämförbart med hans styrka. Därför har han problem med vissa uppdrag där det krävs att man har en bra kondition och därför presterar han bättre på de uppdrag då det inte behövs lika mycket av det. James är ingen självklar klassisk hjälte som ofta huvudpersonen är i typiska actionfilmer, som då är bättre än allt och alla och som är oövervinnlig. James måste hålla igång med sin träning och kämpa med prestationerna i skolan. Han har problem med att följa de vuxnas ordningsregler. Trots det är han medveten om att han måste följa reglerna och lyssna på de vuxnas råd för att kunna utbilda sig till en bättre och mer utvecklad hemlig agent.

Det finns en hel del andra viktiga karaktärer att berätta om, och jag har valt att beskriva tre stycken av dem. En av dem är Lauren Adams, som är James lillasyster. Lauren är en duktig och snabblärd agent. Innan Lauren kom till Cherub var hon en otränad tjej i dålig form. Hon hade aldrig sysslat med idrott eller någon annan fysisk aktivitet innan i sitt liv, men sedan hon har börjat träna på skolan har hon förbättras kraftigt. Det har resulterat i att Lauren presterar bra på de uppdrag hon skickas ut på.

Kyle Blueman är en kille med perfekt hälsa. Hans koordination är exemplarisk och väl utvecklad. Kyle är bland de äldre agenterna på Cherub. Trots det, är han liten till storleken för sin ålder. Hans storlek är en fördel när han är ute och genomför de uppdrag där det krävs en erfaren agent, men där det ändå är viktigt att ha ett ungt utseende.

Den sista karaktären som jag ska beskriva är Bruce Norris, James bästa kompis. Bruce är en smal och ganska liten kille till storleken. Trots det, är han oerhört stark och har en bra fysisk förmåga med god uthållighet. Av all fysisk aktivitet som finns att utöva, föredrar Bruce kampsport och han är skicklig på det. Han visar oss att om man är liten till växten, så kan man ändå prestera bra i fysisk närkontakt.

Språket i boken är både lättförståeligt och lättläst. Boken passar bra för ungdomar i åldern tolv till sjutton år. Boken har en allvetande berättare som benämner personerna med honom eller henne. Språket är realistiskt och det finns inte så mycket svåra ord och uttryck. I vissa fall är texten beskrivande med utförliga resonemang. Ibland sker händelserna här och nu direkt.

När jag läste boken, såg jag tydliga bilder framför mig om hur omgivningen, personerna och platserna såg ut. Jag målade upp händelserna i mitt tänkande. Språket i boken skapar en egen uppfattningsförmåga till läsaren, att föreställa sig själv, om hur händelserna sker och hur omgivningen ser ut.

Författarens budskap med boken är att samarbete med andra är nyckeln till framgång. Jag tror att författaren vill säga, att det är viktigt att ha tillit till de människor man arbetar med i sådana situationer som framkommer i boken. Enligt min uppfattning, har författaren en tanke, att man är starkare och lyckas bättre tillsammans. Som en enhet eller grupp, kompletterar man varandras svagheter. En del människor är bättre inom ett specifikt område än vad andra är.

Själv anser jag att boken är läsvärd, eftersom den har ett bra och betydande budskap. Därför kan jag starkt rekommendera andra att läsa den. När jag läste boken kunde jag koppla mig ifrån omvärlden och koncentrera mig på läsningen. Jag kunde koppla av och fick en harmonisk känsla. Det sättet boken är skriven på passar mig själv bra. Det bilder som skapades hos mig, resulterade i att jag fick ett ökat intresse för boken och ville fortsätta att läsa.

Bokrecensionen skriven av Simon Ljungborg, SA1F

Imorgon när kriget kom
John Marsden

Boken - Imorgon när kriget kom - är ett känslofyllt och förbryllande actiondrama som inte lämnar någon oberörd. Boken kretsar kring sju australienska ungdomar vars liv plötsligt och våldsamt ställer sig på högkant när deras hemstad invaderas av en främmande makt.

En dag bestämmer sig ungdomarna för att ge sig ut i vildmarken för att övernatta under några dagar. Under natten upptäcker de att himmelen fylls av okända stridsflygplan. När de sedan återvänder till den gård där en av flickorna skall lämnas av, möts de av något dem aldrig skulle kunna föreställa sig. Huset är övergivet, hundarna döda, elströmmen är borta och telefonen ur funktion. De möts av samma syn i granngården bredvid. De inser snart att deras stad har erövrats av en mystisk och invaderande armé. Deras familjer och vänner hålls fångna av en främmande styrka. När de fientliga väpnade styrkorna upptäcker ungdomarnas närvaro, drar sig tonåringarna tillbaka till den undangömda dalgången inne i skogen för att bilda en gerillagrupp mot ockupationsmakten.

Huvudkaraktären Ellie Linton är en brådmogen och ansvarstagande tonåring som bor med sina föräldrar i kuststaden Wonbegonoo i Australien. Hon lever det typiska ungdomslivet, går i skolan, umgås jämt med hennes bästa vän Corrie och blir titt som tätt kär i olika killar. Under resans gång börjar hon att bli mer och mer förtjust i Lee som under lång tid varit en tillbakadragen och hemlighetsfull kille. När hon sedan märker att skogen är ett paradis fyllt av överraskningar, ser hon även det som en perfekt plats för vänskap att gro och kärlek att blomstra.

Ellie gör en väldigt tydlig övergång under resans gång, en uppenbar förändring. Från att vara en helt vanlig tonårstjej till att bli en ”soldat”, kapabel till nästan vad som helst för att rädda sin familj. Hennes tankegång och resonemang lyder tydligt, ni har förstört för mig, nu skall jag hämnas. Det är en förstående logik. Under resans gång möter hon inte bara traumatiska händelser, utan hennes vänskap och kärlek sätts även på spel.

Språket författaren använder är enkelt och okomplicerat. Jag tycker att språket delvis saknar ett starkt känslomässigt uttryck när handlingen är som mest omstörtande vilket gör att trovärdigheten och inlevelsen minskar. Från en härlig sommardag i skogen till deras värsta mardröm, beskrivs inte på ett optimalt sätt. När den här dramatiska händelsen uppstod tyckte jag inte att författaren fångade mig som läsare på grund av att den saknade den här känslomässiga tonen och lidelsen en sådan här viktig händelse skall ha.

Något som fångade mitt intresse redan från första början var all detaljrikedom som han använder, särskilt i miljöbeskrivningarna. Till en början använder han ett relativt fint och poetiskt språk där han beskriver skogens rikedom och hur fin vänskap och kärlek kan vara. Boken utspelar sig i vår tid, detta framkommer relativt tydligt i boken genom att de använder sig av modern teknik som till exempel moderna bilar och datorer.

Boken är skriven i dåtid och berättar om vad som hände under invasionstiden. Boken är skriven ur Ellies synvinkel och man får ta väldigt mycket del av hennes tankar och resonemang.

Bokens huvudbudskap lyder tydligt, man skall kämpa för dem man älskar. Boken speglar även budskapet att man skall hålla ihop, sammarbeta och kämpa för varandra.

Mina förväntningar på boken var stora på grund av att många hade rekommenderat boken till mig. Jag tycker att boken i helhet var bra, den innehöll mycket dramatik och action vilket en ungdomsroman skall göra enligt mig. John Marsden har speglat situationen bra, men jag tycker att boken var alldeles för förutsägbar, man hade nästan alltid en förkänsla för vad som skulle ske, oavsett om det gällde relationerna mellan karaktärerna eller kampen för överlevnad. Man fick ingen direkt insyn i det politiska läget, varför det blev som det blev, vilket störde mig en hel del. Handlingen i stort är inte speciellt realistisk, vilket jag heller inte tror författaren strävar efter. Att en främmande makt bestående av asiater plötsligt dyker upp i kuststaden Wonbegonoo och håller befolkningen fångna, känns inte helt realistiskt.

Ellie och hennes vänner förändras oerhört fort under resan, de blir kapabla att göra nästan vad som helst, de spränger broar och smyger runt i staden med gevär och granater, detta samtidigt som de hasplar ur sig löjliga repliker och fokuserar på annat. Bra genomtänkt bok och en del livlig action väger visserligen upp, men inte tillräckligt nog för att man ska sitta på nålar och längta efter slutet.




Skriven av Simon Falk
 

Gossip girl

Jag har läst Ingen gör det bättre av Cecily Von Ziegesar, vilket är den sjunde boken i Gossip Girl-serien. Boken handlar om ett antal bortskämda ungdomar som bor på Upper East side i New York. Dramanivån är hög och nya konflikter sker hela tiden. Blair Waldorf är huvudpersonen men Nate, Serena, outsidern Dan och hans lillasyster Jenny är också viktiga karaktärer. Blair är mycket studiemotiverad, skolans drottning samt mycket bortskämd. Men trots att hon har bra betyg har hon fortfarande inte kommit in på Yale vilket sätter hennes framtid på spel. Dessutom är förhållandet med Nate allt annat än en dans på rosor, och finns Blairs vänner verkligen där för henne?

Jag tycker det verkar som om att Blair har rätt dålig självkänsla trots att hon har mycket självförtroende. Hon är förmodligen väldigt sårad inombords och tar ut sin ilska på andra vilket får henne att framstå som bitchig. Hennes föräldrar är skilda sedan några år och hon träffar knappt sin pappa. Mycket negativt händer i hennes liv och jag tror inte att hon vet hur hon ska reagera. Serena verkar vara den enda hon kan prata ut med, men även dem råkar i stora bråk rätt ofta. Jag tycker dock att hon utvecklas och blir mer lugn, självständig samt mindre ytlig i slutet. Hon vågar stå upp för sig själv lite mer och det verkar som om att hon känner sig mer fri, kanske för att hon har bestämt sig mer för vad hon vill göra i framtiden.

Serena är den klassiska blonda, långa, perfekta tjejen som lyckas med det mesta. Hon är charmig, lugn och karismatisk. Dock är hon konflikträdd och tycker om att vara för sig själv. Nate är stereotypen av en snygg sportig kille. Dock knarkar han rätt så mycket vilket gör att han är relativt känslokall och rör till och glömmer av saker hela tiden. Dan är den fattiga och töntiga outsidern som bor i Brooklyn och skriver poesi. Jenny, Dans syster, är bara 14 år men lever redan en rätt så vilt liv fullt av fester och äldre killar.

Konflikterna mellan personerna är många och de verkar inte ha många riktigt nära vänner. Bråk, konflikter, drama och framför allt svek är en stor del av deras vardag. Att hugga sina vänner i ryggen verkar inte vara någon stor grej. Karaktärerna är klassiska stereotyper men med en tvist vilket jag tycker gör dem relativt trovärdiga, man känner igen dem och de är inte perfekta utan har också sina brister.

Boken utspelar sig som sagt i New York på Upper East Side vilket är där de allra rikaste bor. Trots alla pengar, dyra märkeskläder och vackra våningar, så har karaktärerna händerna fulla av alla svek och konflikter. Många tror nog att ett rikt liv på Upper east side är perfekt, men boken visar att så inte är fallet. Hur mycket pengar man än har, och hur snygg man än är, ordnar sig inte allt i livet för det. Istället skapas mycket avundsjuka och det är svårt att veta vem man kan lita på.

Språket är ungdomligt, fräscht och med attityd. Det känns modernt och lätt att läsa. Inga krångliga ord men med många tydliga beskrivningar vilket gör att allt känns tydligt och lättåtkomligt. Liknelser till t.ex. klassiska filmer är vanliga, främst i Blairs fall. Många inslag av populärkultur är också med, band och märken som är inne pratas det om en hel del. Det är en allvetande berättare, alltså i han/hon form, men man får läsa ur alla huvudkaraktärers perspektiv, vilket är intressant eftersom man får se de olika karaktärernas syn på händelser och andra saker. Ett kapitel skrivs om Blair och nästa om Serena, och så vidare. Så på det sättet är boken lite nyanserad.

Boken tillhör genren drama-romantik tycker jag och den är skriven i nutid. Den känns väldigt modern, dels på grund av språket men även på grund av att många nutida märken och kändisar nämns. Budskapet tycker jag definitivt är att pengar inte är allt. Karaktärerna har allt som man kan få tag på materiellt, men trots det är deras liv rätt tomma, de har få nära vänner och blir ofta sårade och förolämpade. Bara för att man har mycket pengar betyder det inte att man är lycklig. Vänskap och kärlek går ju inte att köpa. Jag tror Cecily Von Zeigsar skrev boken för att ge en inblick i hur livet bakom de flashiga våningarna och dyra märkeskläderna egentligen är. Jag har hört att hennes uppväxt var relativt lik karaktärernas i Gossip girl så hon ville förmodligen dela med sig av sina upplevelser och tankar i en värld där pengar är av oerhört stor betydelse. Budskapet känns väldigt aktuellt idag eftersom många tv-serier och filmer handlar just om unga personer i New York som är rika både materiellt och på framgång. Man vill veta hur det är att leva ett sådant liv, som känns rätt främmande för många av oss. Dessutom ligger ju mycket fokus på karriär och pengar idag, de allra flesta vill gärna lyckas, bli rika och leva ett liv likt karaktärerna i Gossip Girl. När man kommit in i denna bok visar det sig dock att de inte är så annorlunda från både dig och mig utan att de precis alla andra som blir sårade och har mängder av problem, och att pengar eller karriär inte hjälper. Till exempel blir de ofta sårade av vänner och andra vilket jag tror att alla har varit med om. Olycklig kärlek och avundsjuka är också ämnen det skrivs en hel del om som jag tror att vi alla kan känna igen oss i, i alla fall kan jag det.

Jag tycker om hela Gossip Girl serien eftersom det är en lättläst, egen och rolig bokserie. Denna bok gillade jag mycket eftersom en del fokus låg på tankar om framtiden vilket jag själv känner igen mig i. Karaktärerna är egna och har djup vilket gör dem intressanta. Boken kändes också väldigt modern och ”idag” vilket jag tycker är ett stort plus. Den var lättläst utan att vara tråkig och språket var enkelt utan att vara förutsägbart. Jag tycker det är en perfekt mix av ytliga saker samt jobbigare problem. Man får läsa litegrann mellan raderna vilket jag tycker är bra, man får tänka lite själv helt enkelt. Ett fint budskap finns gömt och även om det skrivs om en hel del ytligheter är den inte ”ihålig”. När jag hade läst ut boken ville jag läsa fortsättningen, hela serien är relativt beroendeframkallande tycker jag. Man vill veta hur de går för karaktärerna, om deras förhållanden varar och om deras problem löser sig. Jag skulle rekommendera denna bok till de flesta men särskilt till dem som har lite svårt med att sätta igång och läsa. Detta är absolut en sträckläsarbok och man kastas in i handlingen och vill veta mer. Jag tycker inte att den är förutsägbar eftersom plötsliga händelser sker hela tiden vilket leder till stora vändningar. Jag tycker detta är en väldigt trevlig, intressant samt lättläst bok och jag rekommenderar den verkligen.

Av Emelie Wendesten

Gisle Surssons saga

Gisle Sursson bor med sin familj i Norge, men bestämmer sig för att fara ifrån sitt land och flytta till Island på grund av fiendskap med andra familjer i Norge. I tio år hade de bott på Island innan Gisle bestämmer sig för att hämnas på sin systers man Torgrim för hans antagna mord på Vestein som var Gisles vän. Gisle dödar Torgrim och tvingas på flykt undan hämd. Flykten varar under tretton år, innan hans fiender hinner upp honom.

Gisle är en komplicerad karaktär, han är både en god far och trofast mot sina vänner men han drar sig inte från att döda sina motståndare. Han lever i ett samhälle där anseende och heder är mycket viktigt, och hedern kräver att du hämnas oföretter mot dig eller din släkt annars är man ingen riktig man.

Berättelsen börjar i Norge och sedan utspelar den sig på nordvästra Island. Miljön beskrivs kortfattat därför att man tar för givet att personerna som berättelsen är avsedd för är Islänningar och de vet redan hur det ser ut på Island och i Norge. Händelserna i Norge och på Island utspelar sig på gårdar, fjordar och orter som alla är välkända för Islänningar och Norrmän på den tiden.

Språket i berättelsen är kraftfullt, rakt på sak och ganska sakligt. Känslor och tankar beskrivs sällan direkt men kommer fram i ord, handlingar och uttryck. Stilen är ren och klar med en muntlig karaktär. Jag tycker språket först var lite svårt, men man kommer in i det efter ett tag. Berättelsen är mer än tusen år gammal så självklart är språket ålderdomligt men människornas upplevelser och känslor är likdadana som idag. Språket är väldigt realistiskt men hela berättelsen har en skön ton av fantasi över sig.

Boken har en allvetande berättare, författaren är okänd men han tillhör den skara av berättare av släktskildringar som fanns på Island för tusen år sedan.

Händelserna är nedtecknade omkring 1200-talet men sagor hade redan berättats länge i den muntliga traditionen. Den här berättelsen skall ha utspelats under mitten av 900-talet, för Gisle dör antagligen år 978 eller 979.

Boken har egentligen inget budskap utan vill beskriva människor och händelser som var viktiga för människor på Island vid den tiden. Man kan känna igen sig i boken att man kan bli sur och vill hämnas på någon, men nuförtiden är det inte manligt eller ärofullt att verkligen utföra sådana handlingar.

Jag tyckte att bokens beskrivningar av långa släkter var omständiga men för övrigt var det en ovanlig, spännande och hård historia att läsa. Man förstod efter ett tag att boken bara kunde sluta på ett sett, med Gisles död.
Jag skulle rekommendera boken till någon som vill läsa en ovanlig och spännande berättelse, även om spänningen inte alltid är på topp så har den några mycket spännande delar.

Erik Boman

LEGEND, andreas ersman

Bok recension

LEGEND

Richard Matheson

Boken som jag har läst handlar om en person vid namn Robert Neville. Robert är den sista människan på jorden, men han är inte ensam. Alla andra människor på jorden har nämligen blivit smittade av ett hemskt virus och har förvandlats till vampyrer. På dagarna åker Robert runt som en vampyrjägare och sticker in en påle genom bröstet på dem. På kvällen är han hemma i sitt hus, redo med sina vapen för att skydda sitt hem och även sig själv, för det är på natten de flesta vampyrerna kommer fram. Roberts Nevilles uppdrag är att komma på ett botemedel till viruset som har spridits.
 Men då kommer den stora frågan, kommer han lyckas med det?

Robert Neville som är huvudpersonen i berättelsen är en mycket vältränad person, som är smart och självsäker person med ett stort och modigt hjärta. Robert har dessutom ingen rädsla alls utan ett väldigt stort mod som tar honom väldigt långt med allt han gör och så har en hund som heter Sam, som hjälper han lite på sitt uppdrag.

Robert är en människa med överlevnads instinkt o mod som få har. Han har fått en ut av världens viktigaste uppgifter för att rädda världen och då måste man våga ta vissa farliga risker för att lyckas.

Under hela berättelsen så utvecklas han inte något speciellt utan att han har samma personlighet och inre egenskaper hela boken ut. Det som han utvecklas med i berättelsen är i så fall sin vilja att verkligen få fram ett botemedel.

När Robert fick sitt uppdrag så lämnade alla friska människor landet och även hans familj, så under berättelsen så får han en separerad relation till sin familj, han kan inte ens ringa dem. Men det att hans familj lämnar honom är inte den största konflikten, utan det är när han blir tvungen att avlida sin egen hund för att han har blivit smittad av viruset. Hunden och Robert var de ända kvar normala kvarlevande i landet, men sen lämnar hunden honom.

Boken utspelar sig i Los Angeles någon gång under 2000-talet.

Miljön i berättelsen är en värld som är helt öde, allting står helt stilla. Trasiga vägar, hus och bilar som står helt stilla på vägen. Tänk dig att en storstad som har varit öde i tre år.

Författaren vill skildra miljön så att man ska kunna leva sig in i berättelsen och gripas av den. Han vill man ska känna doften och ödsligheten av en stad som är förpestad.

Språket i boken är för det mesta pang på utan några utsmyckningar och han använder samtidigt en del metaforer som gör att domedagsstämningen blir bättre. Den är lite fantasifull men för det mesta är det ett realistiskt språk han använder, det som är fantasifullt i boken är att det zombies och vampyrer som kommer fram i mörkret.

Jag skulle säga att språket varken är ungdomligt eller gammalt utan någonstans där mitt emellan.  Han har inget ut av det ungdomliga språket, så som ungdomar pratar och har varken någon gammal svenska när han skriver heller.

Berättaren i boken är en allvetande berättare.

Jag skulle säga att genren på boken är drama/thriller. Det är spänning under hela boken, alltid något som händer och även en hel dramatik dyker upp.

Boken är skriven i tidsperiod 2000-talet, det som gör att man märker det är att, dem beskriver det precis som det är nu i våran tidsperiod och de säger i en del i boken att han kollar på filmen Shreek som är från 2000-talet.

Boken budskap skulle jag säga att det är överlevnad. Hur man ska lyckas överleva när man är den sista människan på jorden, hur man tar hand om sig själv och sitt eget liv.

Bokens tema skulle kunna vara ”jordens nedergång” , det tycker jag är rätt självklart eftersom det är ett virus som har spridits över världen som gör så att människorna antingen dör eller förvandlas till vampyrer och till slut så finns det inga människor kvar på jorden. Det kallar jag jordens undergång.

Jag tycker den var mycket bra och kan varmt rekommendera den. Han fick en att leva sig in i den öde storstan och man kände kalla kårar i kroppen när natten närma sig.

Jag skulle kunna rekommendera denna bok till de som gillar att läsa spännande och dramatiska böcker.

Bokrecension

Gossip girl.  

Cecily Von Ziegesar.

Boken handlar i huvudsak om två tjejer, Blair och Serena. De lever i New York och Upper East Side på Manhattan. De båda tjejerna är väldigt populära och eftertraktade, och såklart otroligt vackra. Blair och Serena har vart bästa vänner så länge de kan minnas, men Serena hade varit på en internat skola i två år och när hon kom tillbaka ville inte Blair veta av henne. Hon var en stor konkurrens. Hon drog åt dig all uppmärksamhet, även Blair pojkväns. Ingenting skulle bli som vanligt mellan de två tjejerna, och det skulle även inkludera mycket drama.

Huvudpersonen i min bok är Blair och Serena. Blair är en vacker, glad och populär tjej. Hon är ihop med Nate, en jätte snygg kille som alla tjejer suktar efter. Hon lever i ett stort fint hus med sin mamma och hennes styvfar. Hon föddes med en silversked i mun. Hon får allt hon vill ha. Blair ser livet som en kärleksfilm och allt går hennes väg, tills Serena dyker upp igen. Serena är en otroligt vacker och eftertraktad tjej. Killarnas första val och tjejernas förebild. Hon är väldigt snäll och trevlig, men också väldigt känslig. Båda tjejerna lever väldigt lika liv, de har bra familjer som tar hand om dem på alla sätt och vis.

Serena och Blair hade som sagt varit bästa vänner så länge dem kunde komma ihåg. Men när Serena åkte iväg till internat skolan tyckte Blair på sätt och vis att det var rätt skönt för nu var det hon som var allas nummer ett. Och vem vill inte vara ”number one”? När Serena då kommer hem helt oväntat ifrån internat skolan blir Blair väldigt upprörd. Detta skulle vara hennes stad och hennes skola, det gick inte att dela det med Serena som de gjorde förr. Det blir då en konflikt mellan Serena och Blair. Serena blir helt utesluten ifrån gruppen och hon förstår inte alls varför. Den enda som bryr sig om Serena är Blairs pojkvän Nate, vilket Blair inte alls gillar.

Personerna i boken är väldigt trovärdiga och händelsen skulle mycket väl kunna ske i verkligheten. Eftersom allt utspelar sig i Manhattan och i naturliga miljöer så blir allt trovärdigt. Det är liksom inga utomjordningar eller pratande hundar med i boken, eller att dem kan sväva osv.

Boken utspelar sig i nutid skulle jag gissa på. Det finns vanliga bilar, bussar och tunnelbanor. Det som skulle kunna vara ”gammaldags” är att dem har på sig skoluniform och att de går på en flickskola.

Språket i boken är väldigt standard, men eftersom serien Gossip girl egentligen är på engelska så är såklart namnen på personerna och namnen på de olika platserna på engelska. Författaren skriver väldigt beskrivande och levande, vilket gör att man lätt kan få fram en bild på hur allt ser ut och hur det utspelar sig. Språket är rätt på och realistiskt, vilket gör bokens handling ännu mera levande och trovärdig. Författaren skriver på ett sånt sätt så att det skulle kunna vara jag som skrev om min egna vardag.

Boken är allvetande, personerna tilltalas i namn och i hon/han. Det är ingen som är med i handlingen som skriver utan det är bara ”någon som finns med” som skriver handlingen.

Bokens genre är drama. Det är väldigt mycket som händer hela tiden, och för det mesta är det dåliga och sorgliga saker som sker. Det är även rätt mycket dialoger i boken där de diskuterar på ett argt, sorgset eller irriterad sätt.

Budskapet med boken är nog att man inte ska döma folk innan man känner dem och att man inte ska tro på allt man hör för det kan bli så himla fel. Alla människor förtjänar en chans, och ibland en andra chans!

Jag tycker boken är bra men väldigt irriterande att läsa. Eftersom jag vet hur alla i boken ser på saker och tänker om olika personer så vill man på något sätt bara lösa allt utan massa krångel. Vissa delar känner man även igen sig i och även då kan jag bli irriterad. T.ex. som att Blair förlåter sin pojkvän trotts att han betett sig helt fel, det gör mig väldigt irriterad och speciellt när jag som läser boken vet vad han tänker kring det hela. Men boken har en väldigt bra och spännande handling, så i helhet är den väldigt bra! Den var inte heller förutsägbar, jag kunde inte räkna ut hur boken skulle sluta.

Jag skulle kunna rekommendera boken till alla tjejer mellan 12-18 år då det är en väldigt allmän bok som är spännande och kul att läsa.

Bokrecension av Hanna Strömbom, SA1F. 24/3-12

Revolt

Av Suzanne Collins

Bokrecension av Kristin Persson

Revolt är den sista delen i trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins. I Panem, ett rike som strikt styrs av den rika huvudstaden råder oro. Än en gång har deltagarna i Hungerspelen, tävlingen som symboliserar den makt huvudstaden har över de nedtryckta distrikten, lurat spelets ledare.

Katniss Everdeen, deltagare i tidigare hungerspel, lyckades lura spelledarna och rymma från spelen. Genom detta har hon blivit som en symbol för regimens motståndare. Hon har fått de förtryckta medborgarna i distrikten att vilja göra uppror mot huvudstaden och dess president. Därför vill ledare inom motståndarrörelsen att Katniss tar på sig rollen som Härmskrikan, fågeln som blivit symbol för regimmotståndet. Men är Katniss verkligen redo att ta sig an denna roll som Härmskrika? Vad händer om hon inte klarar av att leda ett helt folk i uppror? Som om det inte vore nog av bekymmer för Katniss så har hon också två killar som förälskat sig i henne. Vem ska hon välja? Killen som hon växt upp tillsammans med. Han som oavsett vad stått på Katniss sida enda sedan barnsben, eller killen som räddat henne flera gånger om då han också var deltagare i ett utav de hemska hungerspelen?

I boken beskrivs huvudpersonen, Katniss, som en mycket modig 17-årig tjej. Ingen kan styra hennes liv eller bestämma över henne. Hon gör precis vad hon själv tycker är rätt och gör allt för att skydda sin familj och sina nära och kära. Katniss segrade i tidigare Hungerspel då hon trotsade regimen och rymde från arenan där medborgare i Panem, utlottade från olika distrikt, slåss för sin överlevnad i en dokusåpa som sänds över hela riket. Hungerspelen som Katniss medverkat i har satt tydliga spår i henne, vilket man kan förstå. Man är nog inte riktigt sig själv efter att ha tvingats döda andra människor för sin egen överlevnad, som man gör i denna hemska dokusåpa. Katniss kämpar mot mardrömmar och minnen från spelen. Men trots att hon har det minst sagt jobbigt är hon riktigt stark. Katniss går från att vara en flicka ur distrikt 12 till Härmskrikan som ska leda ett helt folk i krig mot huvudstaden. En enorm förändring som aldrig skulle ske om hon inte haft de egenskaper som hon har. Mod och styrkan att göra allt för att beskydda personerna som betyder mest för henne.

Man förstår att boken är en framtidskildring. Den handlar mycket om krig och på ett ställe i boken står det om hur människor tidigare krigat och där känner man igen vapen som vi använder idag. ”Vapen som mänskligheten inte längre har tillgång till. Höghöjdsflygplan, militärsatelliter, ultraljudskanoner, drönare, biologiska vapen med bästföredatum. Allt sådant har försvunnit på grund av nedbrytningen av atmosfären eller resursbrist…” Det är ingen nyhet att vi idag håller på att förstöra vår planet, vi bryter ner atmosfären och snålar verkligen inte med de resurser vi har. Människorna i Revolt lever i ett framtida samhälle där människorna innan dem i princip förstört planeten. Allt är väldigt annorlunda från vårt samhälle idag. Miljön i boken beskrivs som mycket grå och trist och man får uppfattningen av att befolkningen är mycket uppgivna och dystra. Författaren kanske vill skildra miljön på just detta sätt för att visa vad som händer med mänskligheten om vi fortsätter att kriga och förstöra vår planet på det sätt som vi idag gör.

Språket i boken är fantasifullt. Eftersom man läser om ett samhälle längre fram i tiden än vad vi idag befinner oss så behöver det nog vara det. Allt skiljer sig mot av det samhälle vi lever i idag. Husen, jobben, skolan, modet, allt är väldigt annorlunda och mer modernt, att till exempel operera in morrhår för att till utseendet likna en katt är inget som helst konstigt. Ska man beskriva ett samhälle i framtiden krävs nog en hel del fantasi vilket Suzanne Collins visar att hon har i denna bok.

Det finns en balans i språket mellan beskrivande och pang på. Blir språket för mycket beskrivande kan en bok uppfattas lite långtråkig, likaså om det är för mycket pang på. Men jag tycker att författaren till denna bok lyckas balansera detta väldigt bra. Det blir heller aldrig för mycket action och för lite känslor, utan även här finns en god balans. Boken är skriven i jagform och i presens och detta gör att boken blir mer spännande. Man upplever allt som att man är Katniss och allt sker nu. Man lever sig in i boken på ett sätt som jag inte tror skulle vara riktigt möjligt om boken berättades av någon annan och i preteritum.

Jag skulle säga att boken tillhör genren science fiction. Vissa saker är verkliga men de flesta är det inte. I vissa scener i boken väller det fram mutanter och en fälla i form av ett hål på marken kan helt plötsligt uppenbara sig och sluka människor. Samtidigt som detta starkt tyder på science fiction kan jag ibland känna att boken är mycket realistisk. Till exempel är människorna i boken mycket trovärdiga, de är inga superhjältar som klarar av allt, de är precis som oss. Sårbara och känsliga. Detta visar Katniss när minnen från hennes tidigare liv i hungerspelen kommer över henne och hon bryter ihop totalt. Man kan även hitta vissa av de konflikter som finns i boken i verkligheten. Ett folk som gör revolt mot regimen. Detta ser vi ganska ofta nuförtiden i länder som styrs av diktaturer och där missnöjda medborgare vill göra motstånd.

Boken handlar om makt, krig och som bokens titel om revolt. Men jag skulle också säga att media har mycket stor betydelse i boken. Kriget rebellerna för mot regimen sker lika mycket på slagfälten som framför kamerorna. Journalister styr vad som ska visas hemma i tevesofforna, och på så sätt kan man säga att media styr befolkningen genom att styra den information befolkningen får. Huvudstaden, som har hand om tvsändningarna väljer ju självklart att visa sådant som gör att rebellerna ses som farliga. Ett hot mot hela Panem. Till exempel visas det i tvsändning när rebellerna skjuter mot ”oskyldigt” folk, men vad de i själva verket gör är att försvara sig. När man läser boken undrar man hur stor makt media egentligen har. Kan man genom att visa ”rätt” bilder, nästintill manipulera människors åsikter? Självklart blev befolkningen i Panem rädda för rebellerna när de såg dem skjuta mot ”oskyldiga” människor. 

Som jag nämnde tidigare känns boken samtidigt som den är i genren sciene fiction mycket realistisk. Ännu ett exempel på detta är i slutet av boken. Det är ett verklighetstroget slut där många av de goda huvudpersonerna dör. Människor som står Katniss mycket nära mördas, något som i vanliga fall inte brukar ske i böcker. I de flesta andra berättelser slutar det med att alla onda dör och de goda segrar, men som i verkligheten är det inte alltid så. Det gillar jag starkt med boken, även fast man blir ledsen då det är personer som man "lärt känna" väl som dör. 

Ännu en sak jag gillar med slutet är att det är mycket oväntat. Personen som man hela tiden varit övertygad om är god visar sig vara ond och bara ha utnyttjat Katniss. Jag gillar alltså att det är ett oväntat och ärligt slut, att det inte går att förutse hur boken ska sluta. Men slutet är också det enda som är riktigt bra i boken. Det enda i boken som håller samma klass som de två tidigare böckerna i serien. Det är inte samma spänning som gör att man inte kan sluta läsa i tredje boken. Tyvärr blir den lite seg. Den är inte lika händelserik och detta beror kanske på att de två tidigare böckerna utspelar sig inne på en fartfylld arena, där deltagare blir jagade och jagar varandra. Innan man öppnar Revolt har man alltså mycket höga förväntningar och tror att boken ska bygga på samma koncept som de tidigare böckerna. Men eftersom Revolt utspelar sig utanför arenan gör det ju såklart att det inte blir riktigt samma action. 

Jag skulle nog inte rekommendera denna bok till andra, men eftersom boken är sista delen i en serie som innehåller två oerhört bra böcker är det nästan ett måste att läsa den sista, avslutande delen. 

Harry Potter och de vises sten.

Av: Joanne Kathleen Rowling.

Harry Potter är en 11 årig pojke utan föräldrar och elaka styvföräldrar vid namn Dursley som bor i England. En dag börjar alla dessa mystiska brev dyka upp adresserat till Harry men hans styvpappa låter han ej läsa dem. En dag när familjen skulle till Zoo så hände en mystisk sak, Harry pratade med en orm och den tycks förstå honom och senare gör Harry så att fönstret som håller ormen inspärrad försvinner och ormen flyr. Harry börjar undra vad det är som händer egentligen. Breven adresserat till honom bara väller in och familjen flyr till ett annat hus i hopp om att slippa breven men då dyker istället en enorm man upp och berättar för Harry vem han är egentligen och här efter börjar hans resa genom magi, hinder och vänskap.

Harry Potter är en 11 årig föräldralös pojke som bor i utkanten av London med sin moster och morbror som är väldigt elaka mot Harry. Harrys kroppbyggnad kan man säga är en taning svart hårig pojke. Hans rum är ett skrymsle under trappan och hans vardagliga kläder är gamla slitna tröjor och byxor han ärvt av sin kusin Dudley och han går även runt med ett par runda små trasiga glasögon. Harry har ett underligt blixt format ärr i pannan. Som person är Harry väldigt snäll och tystlåten. Man kan även tycka att han är väldigt nyfiken av sig, vill ofta vara i närheten av saker som händer osv. Harry kommer från elevhemmet Gryffindor.

Ron Weasley är en orange/rödhårig pojke som kommer från en fattig trollkarlsfamilj med 7 barn där Ron är den näst yngste. Ron blir Harrys bästa vän och de två håller ihop under hela boken ungefär. Ron kommer från elevhemmet Gryffindor. Ron är väldigt otursdrabbad.

Hermione Granger kommer från en mugglar(icke magisk) familj. Hon är extremt smart och påläst innan hon kommer till trollskolan Hogwarts. Hermione har långt brunt hår. Hermione är från elevhemmet Gryffindor.

Harrys vilja att hjälpa andra och bekämpa det onda, är hans två starkaste inre egenskaper. Även hans sätt att bry sig om sina vänner, är beundransvärt. Rons mod är hans främsta egenskap. Ofta får man läsa om Rons tapperhet och mod. Hermiones enorma mängd kunskap hjälper folk om kring henne hela tiden under bokens gång. Hermione är även en snäll flicka med glimten i ögat.

Harry utvecklas mycket. Från att vara den tystlåtande snälla osäkra pojken som inte hade några vänner, utvecklas han till att bli en ledare som visar styrka hela tiden. Från att vara den  tanige pojken som bodde under en trappa och blev mobbad av sin kusin går till att slåss mot Mörkrets Herre och visa enorm tapperhet och klokhet. Jag kan skriva på flera meningar om hur Harry utvecklas men för att summera det kort kan man säga att Harry utvecklas från att vara en osäker pojke till att bli en Hjälte för både vänner och lärare.

Rons resa kan påminna en lite om Harrys. Ron kan man säga ”Växer med uppgiften”. Han känner ofta att han inte duger till och har en form av strävan efter att uppnå sina bröders framgångar men han vet att han inte har kalibern att uppnå det, men sen när det uppkommer problem visar han sin fulla potential och visar en sida han inte trodde att han hade själv vilket är hans mod och vilja att alltid ta hand om sina vänner.

Hermione kom till skolan med en attityd att hon är bäst på allt och ingen annan duger till. Hon utvecklas senare till att bli en glad och smart tjej som istället använder sin kunskap till att hjälpa andra och lösa problem.

Harry, Ron och Hermione har helt olika föräldra bakrunder. Harrys mamma var mugglare(icke magiska) medan hans pappa var så kallad ”Renblodig” alltså att han kommer från en trollkarls familj. Harry är uppvuxen med mugglare så han kan man säga är lite mitt i mellan mugglare och renblodig. Ron däremot är kommer från en trollkarls familj. Hermiones föräldrar är båda två mugglare. Ron och Harry kommer väldigt bra överens. De båda håller ihop hela tiden medan Hermione är lite näsvis mot Ron som inte gillar henne. Senare umgås hon mer och mer med Harry och Ron och efter det håller det ihop.

Hela boken kan kännas otrovärdig med tanke på allt med monster och magi och på det sättet känns inte karaktärerna heller trovärdiga.

Berättelsen utspelas i Storbritannien och främst Skottland på 2000- talet. Det är en väldigt vacker miljö det utspelas i då man får läsa om de höga bergen runt slottet och det fina vattnet. Författaren tror jag har valt just denna platsen på grund av att de icke magiska får inte vistas i närheten då det finns risk att avslöja den magiska världen för allmänheten just därför ligger slottet långt bort och för sig själv vid bergen.

Språket är klart, tydligt och lättläst med ett varierat ordval. Själva upplevelsen tror jag inte blir något annorlunda om det hade varit svårare ord eller annan typ utav språk men det underlättar när det är lättare och man kan få en bild i huvudet av det man läser istället för att slippa krångla med att klura ut ett svårt ord. Boken är skriven för både gamla och små så texten är ny och lättläst. Språket är bra och ofta väldigt beskrivande ett exempel är ”Hagrids stora håriga ansikte log strålande mot honom över havet av huvuden”. Det gör en sån fruktansvärt stor skillnad när det är en bra beskrivning, boken känns mer verklig då. Språket är självklart väldigt fantasifullt med ord som ”Mugglare , trollstavar, pratande hatt” mm.  Språket kan kännas torrt men det gör inte så mycket.

Boken är skriven genom en allvetande berättare. Genrena är fantasy och äventyr pga all magi och för alla ”overkliga” sakerna som sker genom hela boken, hela boken kan kännas som en lång äventyrs resa då det händer så mycket och dom förflyttar sig ofta.

Budskapet med boken tror jag att författaren vill visa för oss läsare att man kan vinna över nästan allt bara man har varandra och inte sviker varandra. Även att det goda skall segra och det onda ska förlora. Jag tror att författaren ville skildra sitt eget liv med med och motgångar men gjort det på ett annorlunda sätt genom sin bok.  ”Gott mot Ond” uttrycket kan likna dagens kamp mot terror och krig.

Bokets Tema.

Bokets tema är nästan samma som budskapet ” Gott mot Ont” att de goda skall segra och även Vänskap.

Jag har inte haft i närheten det som Harry får genomlida i vissa stunder i boken. Jag har alltid haft det jättebra hemma och har varken blivit mobbad eller trakasserad utav någon. En situation jag dock kan känna mig igen är när i slutet av boken när han besegrade de onda med hjälp av sina vänner, på det sättet att jag har stått mot dåliga människor men man har känt trygghet när man vet att man har sina vänner med sig.

Jag tyckte boken var strålande. Alltid något som hände, bra beskrivning och en intressant handling. Boken gav mig en avkopplande känsla så att man kunde stänga ute allt annat och slippa tänka på problem och bara njuta. Slutet på boken är bra för att det är intressant och det hände mycket, slutet var inte oväntat då allt ligger ”uppbäddat” att han ska överleva och den onde Voldemort ska besegras. Jag anade inte mycket när man började läsa boken men efter ett tag blev den mer och mer övertygande och slutet kunde jag inte förutspå när jag började på boken. Boken är en bok man kan läsa i timmar med tanke på allt intressant och händelserikt som sker i den! Jag skulle väldigt gärna rekommendera denna till någon som är sugen på en äventyrs historia fyllt med spänning, vänskap och magi.

Bok Recension gjord av Marcus Nilsson SA1F