Gisle Surssons saga

Gisle Sursson bor med sin familj i Norge, men bestämmer sig för att fara ifrån sitt land och flytta till Island på grund av fiendskap med andra familjer i Norge. I tio år hade de bott på Island innan Gisle bestämmer sig för att hämnas på sin systers man Torgrim för hans antagna mord på Vestein som var Gisles vän. Gisle dödar Torgrim och tvingas på flykt undan hämd. Flykten varar under tretton år, innan hans fiender hinner upp honom.

Gisle är en komplicerad karaktär, han är både en god far och trofast mot sina vänner men han drar sig inte från att döda sina motståndare. Han lever i ett samhälle där anseende och heder är mycket viktigt, och hedern kräver att du hämnas oföretter mot dig eller din släkt annars är man ingen riktig man.

Berättelsen börjar i Norge och sedan utspelar den sig på nordvästra Island. Miljön beskrivs kortfattat därför att man tar för givet att personerna som berättelsen är avsedd för är Islänningar och de vet redan hur det ser ut på Island och i Norge. Händelserna i Norge och på Island utspelar sig på gårdar, fjordar och orter som alla är välkända för Islänningar och Norrmän på den tiden.

Språket i berättelsen är kraftfullt, rakt på sak och ganska sakligt. Känslor och tankar beskrivs sällan direkt men kommer fram i ord, handlingar och uttryck. Stilen är ren och klar med en muntlig karaktär. Jag tycker språket först var lite svårt, men man kommer in i det efter ett tag. Berättelsen är mer än tusen år gammal så självklart är språket ålderdomligt men människornas upplevelser och känslor är likdadana som idag. Språket är väldigt realistiskt men hela berättelsen har en skön ton av fantasi över sig.

Boken har en allvetande berättare, författaren är okänd men han tillhör den skara av berättare av släktskildringar som fanns på Island för tusen år sedan.

Händelserna är nedtecknade omkring 1200-talet men sagor hade redan berättats länge i den muntliga traditionen. Den här berättelsen skall ha utspelats under mitten av 900-talet, för Gisle dör antagligen år 978 eller 979.

Boken har egentligen inget budskap utan vill beskriva människor och händelser som var viktiga för människor på Island vid den tiden. Man kan känna igen sig i boken att man kan bli sur och vill hämnas på någon, men nuförtiden är det inte manligt eller ärofullt att verkligen utföra sådana handlingar.

Jag tyckte att bokens beskrivningar av långa släkter var omständiga men för övrigt var det en ovanlig, spännande och hård historia att läsa. Man förstod efter ett tag att boken bara kunde sluta på ett sett, med Gisles död.
Jag skulle rekommendera boken till någon som vill läsa en ovanlig och spännande berättelse, även om spänningen inte alltid är på topp så har den några mycket spännande delar.

Erik Boman