Revolt

Av Suzanne Collins

Bokrecension av Kristin Persson

Revolt är den sista delen i trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins. I Panem, ett rike som strikt styrs av den rika huvudstaden råder oro. Än en gång har deltagarna i Hungerspelen, tävlingen som symboliserar den makt huvudstaden har över de nedtryckta distrikten, lurat spelets ledare.

Katniss Everdeen, deltagare i tidigare hungerspel, lyckades lura spelledarna och rymma från spelen. Genom detta har hon blivit som en symbol för regimens motståndare. Hon har fått de förtryckta medborgarna i distrikten att vilja göra uppror mot huvudstaden och dess president. Därför vill ledare inom motståndarrörelsen att Katniss tar på sig rollen som Härmskrikan, fågeln som blivit symbol för regimmotståndet. Men är Katniss verkligen redo att ta sig an denna roll som Härmskrika? Vad händer om hon inte klarar av att leda ett helt folk i uppror? Som om det inte vore nog av bekymmer för Katniss så har hon också två killar som förälskat sig i henne. Vem ska hon välja? Killen som hon växt upp tillsammans med. Han som oavsett vad stått på Katniss sida enda sedan barnsben, eller killen som räddat henne flera gånger om då han också var deltagare i ett utav de hemska hungerspelen?

I boken beskrivs huvudpersonen, Katniss, som en mycket modig 17-årig tjej. Ingen kan styra hennes liv eller bestämma över henne. Hon gör precis vad hon själv tycker är rätt och gör allt för att skydda sin familj och sina nära och kära. Katniss segrade i tidigare Hungerspel då hon trotsade regimen och rymde från arenan där medborgare i Panem, utlottade från olika distrikt, slåss för sin överlevnad i en dokusåpa som sänds över hela riket. Hungerspelen som Katniss medverkat i har satt tydliga spår i henne, vilket man kan förstå. Man är nog inte riktigt sig själv efter att ha tvingats döda andra människor för sin egen överlevnad, som man gör i denna hemska dokusåpa. Katniss kämpar mot mardrömmar och minnen från spelen. Men trots att hon har det minst sagt jobbigt är hon riktigt stark. Katniss går från att vara en flicka ur distrikt 12 till Härmskrikan som ska leda ett helt folk i krig mot huvudstaden. En enorm förändring som aldrig skulle ske om hon inte haft de egenskaper som hon har. Mod och styrkan att göra allt för att beskydda personerna som betyder mest för henne.

Man förstår att boken är en framtidskildring. Den handlar mycket om krig och på ett ställe i boken står det om hur människor tidigare krigat och där känner man igen vapen som vi använder idag. ”Vapen som mänskligheten inte längre har tillgång till. Höghöjdsflygplan, militärsatelliter, ultraljudskanoner, drönare, biologiska vapen med bästföredatum. Allt sådant har försvunnit på grund av nedbrytningen av atmosfären eller resursbrist…” Det är ingen nyhet att vi idag håller på att förstöra vår planet, vi bryter ner atmosfären och snålar verkligen inte med de resurser vi har. Människorna i Revolt lever i ett framtida samhälle där människorna innan dem i princip förstört planeten. Allt är väldigt annorlunda från vårt samhälle idag. Miljön i boken beskrivs som mycket grå och trist och man får uppfattningen av att befolkningen är mycket uppgivna och dystra. Författaren kanske vill skildra miljön på just detta sätt för att visa vad som händer med mänskligheten om vi fortsätter att kriga och förstöra vår planet på det sätt som vi idag gör.

Språket i boken är fantasifullt. Eftersom man läser om ett samhälle längre fram i tiden än vad vi idag befinner oss så behöver det nog vara det. Allt skiljer sig mot av det samhälle vi lever i idag. Husen, jobben, skolan, modet, allt är väldigt annorlunda och mer modernt, att till exempel operera in morrhår för att till utseendet likna en katt är inget som helst konstigt. Ska man beskriva ett samhälle i framtiden krävs nog en hel del fantasi vilket Suzanne Collins visar att hon har i denna bok.

Det finns en balans i språket mellan beskrivande och pang på. Blir språket för mycket beskrivande kan en bok uppfattas lite långtråkig, likaså om det är för mycket pang på. Men jag tycker att författaren till denna bok lyckas balansera detta väldigt bra. Det blir heller aldrig för mycket action och för lite känslor, utan även här finns en god balans. Boken är skriven i jagform och i presens och detta gör att boken blir mer spännande. Man upplever allt som att man är Katniss och allt sker nu. Man lever sig in i boken på ett sätt som jag inte tror skulle vara riktigt möjligt om boken berättades av någon annan och i preteritum.

Jag skulle säga att boken tillhör genren science fiction. Vissa saker är verkliga men de flesta är det inte. I vissa scener i boken väller det fram mutanter och en fälla i form av ett hål på marken kan helt plötsligt uppenbara sig och sluka människor. Samtidigt som detta starkt tyder på science fiction kan jag ibland känna att boken är mycket realistisk. Till exempel är människorna i boken mycket trovärdiga, de är inga superhjältar som klarar av allt, de är precis som oss. Sårbara och känsliga. Detta visar Katniss när minnen från hennes tidigare liv i hungerspelen kommer över henne och hon bryter ihop totalt. Man kan även hitta vissa av de konflikter som finns i boken i verkligheten. Ett folk som gör revolt mot regimen. Detta ser vi ganska ofta nuförtiden i länder som styrs av diktaturer och där missnöjda medborgare vill göra motstånd.

Boken handlar om makt, krig och som bokens titel om revolt. Men jag skulle också säga att media har mycket stor betydelse i boken. Kriget rebellerna för mot regimen sker lika mycket på slagfälten som framför kamerorna. Journalister styr vad som ska visas hemma i tevesofforna, och på så sätt kan man säga att media styr befolkningen genom att styra den information befolkningen får. Huvudstaden, som har hand om tvsändningarna väljer ju självklart att visa sådant som gör att rebellerna ses som farliga. Ett hot mot hela Panem. Till exempel visas det i tvsändning när rebellerna skjuter mot ”oskyldigt” folk, men vad de i själva verket gör är att försvara sig. När man läser boken undrar man hur stor makt media egentligen har. Kan man genom att visa ”rätt” bilder, nästintill manipulera människors åsikter? Självklart blev befolkningen i Panem rädda för rebellerna när de såg dem skjuta mot ”oskyldiga” människor. 

Som jag nämnde tidigare känns boken samtidigt som den är i genren sciene fiction mycket realistisk. Ännu ett exempel på detta är i slutet av boken. Det är ett verklighetstroget slut där många av de goda huvudpersonerna dör. Människor som står Katniss mycket nära mördas, något som i vanliga fall inte brukar ske i böcker. I de flesta andra berättelser slutar det med att alla onda dör och de goda segrar, men som i verkligheten är det inte alltid så. Det gillar jag starkt med boken, även fast man blir ledsen då det är personer som man "lärt känna" väl som dör. 

Ännu en sak jag gillar med slutet är att det är mycket oväntat. Personen som man hela tiden varit övertygad om är god visar sig vara ond och bara ha utnyttjat Katniss. Jag gillar alltså att det är ett oväntat och ärligt slut, att det inte går att förutse hur boken ska sluta. Men slutet är också det enda som är riktigt bra i boken. Det enda i boken som håller samma klass som de två tidigare böckerna i serien. Det är inte samma spänning som gör att man inte kan sluta läsa i tredje boken. Tyvärr blir den lite seg. Den är inte lika händelserik och detta beror kanske på att de två tidigare böckerna utspelar sig inne på en fartfylld arena, där deltagare blir jagade och jagar varandra. Innan man öppnar Revolt har man alltså mycket höga förväntningar och tror att boken ska bygga på samma koncept som de tidigare böckerna. Men eftersom Revolt utspelar sig utanför arenan gör det ju såklart att det inte blir riktigt samma action. 

Jag skulle nog inte rekommendera denna bok till andra, men eftersom boken är sista delen i en serie som innehåller två oerhört bra böcker är det nästan ett måste att läsa den sista, avslutande delen.