Cirkeln är en typisk modern fantasyberättelse som utspelar i en värld precis som vår men där magiska faror och mysterier lurar. Vi får följa de sju utvalda, vanliga tonåringar med dolda krafter som förs samman en mystisk natt. De har inget gemensamt, men måste lära sig att samarbeta för att överleva och besegra ondskan som inte bara hotar dem, utan hela världen.
Boken har inte bara en huvudperson utan sju, var och en berättar sin del av historien. Vi har Elias, en utstött kille som haft problem med droger, Linnea, Elias bästa vän och också hon utstött, Vanessa, en typisk tonårstjej som bara vill festa, Minoo, en plugghäst och allvetare, Anna-Karin, uppväxt på en gård och mobbad genom hela skolan, Ida, den populära mobbaren och Rebecka, flickan med den perfekta pojkvännen. De är alla väldigt stereotypiska och tänkta att fylla olika roller i berättelsen samtidigt som de tilltalar flera olika typer av läsare. Det märks att de tänkt igenom detta noga och att mycket fokus har lagts på karaktärerna för att spegla så många olika sidor av dagens ungdom som möjligt.
Här börjar dock min kritik mot boken. Valet att blanda in så många personer i berättandet och låta alla berätta sin egna historia i en och samma bok känns något överambitiöst. Man kan inte ha så många huvudpersoner utan att de i utbyte förlorar djup, det blir något av ett byte emellan kvalité och kvantitet, ett val som jag tycker borde kännas självklart. Jag måste dock ge författarna beröm för att de ändå försökte och ändå lyckades klara av det ganska bra. Det hjälper när man väljer att tidigt utesluta en del delar och personer men det som framförallt utmärker karaktärerna är hur de växer genom boken och hur deras privatliv förändras. Författarna lyckas med att ge olika bilder av dagens ungdom samtidigt som de blandar in en gnutta magi i smeten, men jag undrar hur mycket bättre det hade kunnat bli om de bara fokuserat på en huvudperson.
Bokens skådeplats är Engelsfors, en risig stad i Bergslagen som alla helst vill så långt bort ifrån som möjligt. Platsen går hand i hand med valet av huvudpersoner och de lyckas med att spegla olika sidor av vårt samhälle även om man inte ser några lyxiga köpcentrum eller nattklubbar. Att staden ligger just i Bergslagen bäddar samtidigt för mystik och magi, något som boken utnyttjar flitigt.
Språket i boken är lika alldagligt som Engelsfors. Den är skriven precis som vilken modern svensk roman som helst och jag ser inte det som en bra sak. En del kan tycka att det ger ett vuxet intryck samtidigt som det är lättförståeligt och tilltalande till ungdomar. Författarna använder sig av många liknelser och lyfter gärna fram känslor där det finns möjlighet till det. För mig vandrar språket ofta iväg i ett försök att vara nästintill filosofiskt men gör inget bra jobb. Det känns lite överdramatiskt, som om boken tar sig själv på för stort allvar. Jag tror att anledningen till varför just den här typen av skrivande är så vanligt nu för tiden har att göra med hur moget det låter utan att egentligen vara det. De många liknelserna och känsloinslagen ger intrycket av eftertänksamhet, förståelse och en sorts visdom från författarnas sida men för mig blir det bara en mängd meningslöst pladder som lika gärna kunnat ersättas med ett par välvalda ord. Men det är bara jag, om du gillar böcker som gärna gör utsvävningar och inte drar sig för att ofta använda liknelser för att beskriva miljöer, känslor och händelser kommer du inte ha några problem med språket.
Man ger lätt Cirkeln Fantasy-stämpeln så fort man ser den men boken handlar faktiskt förvånansvärt lite om tonåringarnas kamp mot ondskan, istället handlar den mer om deras liv och hur de påverkas av situationen. Detta tillsammans med det faktum att de väldigt sällan slåss i boken gör att det mer känns som en vanlig ungdomsbok än ett Fantasyäventyr. Magi och mystik är närvarande genom hela berättelsen men huvudpersonerna är i boken mer oroliga över saker i deras privatliv än att en uråldrig ondska väckts till liv, vilket gör hotet mindre påtagligt. Att boken dessutom fokuserar runt så många personer, deras relationer inom privatlivet och inom gruppen gör att man lätt tappar fokus och glömmer bort vad det egentligen är man läser. Men även om allt detta inte är typiskt för Fantasy är stämpeln ändå redan där vid första benämningen av ordet magi. Och så fort något övernaturligt blandas in i en bok ryggar en del ungdomar undan eftersom att Fantasyböcker är omogna och overkliga, men Cirkeln visar att det inte alltid är så, innovativt sett är det väldigt bra.
Jämförelserna med böcker som Twilight är oundvikliga. Båda är moderna böcker som utspelar sig i den verkliga världen och båda handlar om tonåringar som dras in i en ny och hemlig värld. Men vad som särskiljer den här boken från många andra är hur den behandlar flera olika personer och deras individuella berättelser. Något annat som skiljer sig är hur många liknande böckers tema är kärlek, medan det bara är en liten del av Cirkeln. Visserligen pågår tre olika kärlekshistorier samtidigt här men det känns inte som att kärleken tar en allt för stor roll, när det är sju tonåringar inblandade är det inte konstigt om kärlek tar mycket plats. Det är svårt att sätta ett direkt tema på boken då den försöker behandla så många ämnen samtidigt, men om jag skulle vara tvungen att gissa skulle jag gissa på att den handlar om gemenskap. Det kanske inte märks av så mycket, då det är mycket individuellt berättande men hela boken går egentligen ut på att de inte kan vinna utan att vara tillsammans, utan att komma överens och samarbeta.
Mitt intryck av boken var något blandat. Jag njöt inte av tiden då jag läste den, dels på grund av att jag ofta var stressad och ibland kände ett tvång att läsa den för att hinna med att skriva recensionen ni läser just nu, men också för att jag helt enkelt inte riktigt gillar den. Det ”moderna” sättet att skriva tilltalar mig inte på något sätt, karaktärerna är för ointressanta och hela berättelsen är oinspirerad och slö. Men när jag tänker tillbaka på min tid med boken ser jag många bra beslut författarna tagit, många bra initiativ och en passion för vad de gjorde. Jag kan inte säga att Cirkeln är en dålig bok, men jag kan heller inte säga att jag gillade den. Om du gillar den här typen av Fantasy eller är ute efter något mer spännande än din vanliga ungdomsbok och inte störs av ett något slappt skrivande kommer du säkert att gilla den här boken. Annars så finns det många andra liknande böcker som jag själv kan rekommendera: Bläckhjärta av Cornelia Funke är en fantastisk bok om det är Fantasy-delen som intresserad dig mest, är det istället kärlek så finns det mängder med vampyr och monsterböcker som kan fylla det behovet och är det kanske något råare och mörkare du är ute efter finns alltid Den femte systern av Mårten Sandén. Titlarna inom den här genren och den här typen är många, och Cirkeln gör sig förtjänt av en plats i densamma.
Daniel Michaneck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar