Bokrecension på boken Bilbo en hobbits äventyr av J. R.R Tolkien.

Bokrecension på boken Bilbo en hobbits äventyr av J. R.R Tolkien.

- Ursäkta men jag vill inte ha några äventyr, tack så mycket. 

Med dessa ord inleds boken Bilbo en hobbits äventyr av John Ronald Reuel Tolkien, mest känd som J, R,R Tolkien. Om man skall ge en kort resumé, så handlar boken om den lilla hobbiten Bilbo som kastas in i ett stort äventyr med tolv dvärgar och en trollkarl. Deras äventyr går ut på att hämta hem dvärgarnas skatt från en drake långt, långt bort från Bilbos trygga hobbithåla, som han helst hade velat stanna i.

Bilbo är en hobbit inte större än ett litet barn i våra ögon. Han har brunt och lite krulligt hår, och dessutom stora håriga fötter med tjock hud under, så att han kan gå utan skor och strumpor. Bilbo är huvudpersonen i boken och det är från hans ögon hela boken berättas. Jag tror att Bilbo blev som han blev därför att hans föräldrar har varit på ett speciellt sätt där de har varit rädda för allt som finns utanför lilla säkra Fylke, jag tror att det har haft en stor påverkan på Bilbo och det är därför som han från början (och under hela) äventyret egentligen inte vill följa med, och bara längtar hem till sin trygga lilla hobbit håla. Lite andra egenskaper som Bilbo innehar är att han kan smyga väldigt tyst och det är därför som Gandalf antagligen vald just honom att följa med på deras äventyr, anledningen till varför han kan smyga så bra är för att han är så liten.  Några inre egenskaper som Bilbo har är att han är väldigt lojal och han vill verkligen vissa att han kan vara användbar för dvärgarna, det är särskilt i en del i boken som detta visar sig, då han försöker stjäla en plånbok från ett troll när han egentligen inte hade behövt göra det, och jag tycker det visar på ett bra sätt hur Bilbo försöker vinna dvärgarnas tillit. Bilbos kläder är typ lite som en engelsman från tidigt 1800-tal, lite så där halvrik, med väst och fickur.

De tolv dvärgarna, som heter. Fili, Kili Balin, Dvalin, Oin, Noin, Gloin, Bifor, Bofur, Bombur, Dori, Ori, Nori och Torin Ekensköld, den sistnämnde är ledaren för hela företaget och hans far var kungen under berget dit de skall. Jag tänker inte beskriva alla dvärgarna, men två av dem tycker jag sticker ut lite om man jämför med de andra, och det är Ori och Torin. Oris inre egenskaper skiljer sig lite från de andra dvärgarna när det kom till just herr Bagger, för han var extra hjälpsam, lät Bilbo bland annat rida på hans rygg och hjälpte honom under många faror, jag tycker det visar den inre egenskapen att han är väldigt snäll och vänlig att han vill hjälpa till. Torin däremot är den personen som tvekar mest om herr Bagger kommer att klara av uppgiften de har anlitat honom att göra. Jag får känslan av att Torin egentligen inte litar på Bilbo förrän att äventyret är över. Gandalf trollkaren som följer med en liten bit i början av äventyret, med som sedan inte dyker upp igen förrän i slutet, är en lång gammal man, med en vandringsstav, långt skägg och en spetsig hatt, med andra ord ser han ut precis som man tänker sig att en trollkarl skall se ut. Gandalf har fått rollen som den hjälpsamme, men ändå lite mystiska personen som har lite dolda motiv och man vet inte riktigt vad det är han vill. Allt man vet är att han är på dvärgarnas sida och förväntar sig en del av kakan, när de väl har lyckats… om de lyckas vill säga det tänker jag inte säga.

Äventyret i sig utspelar sig i J.R.R. Tolkiens påhittade värld Midgård, som antagligen fått sitt namn från den nordiska mytologin. Mycket av Tolkiens böcker t.ex. Sagan om ringen, och Bilbo en hobbits äventyr är uppenbart påverkade av den nordiska mytologien. Miljön de färdas igenom är väldigt vackert beskriven, jag kan se det inne i mitt huvud när jag läser boken, den här stora världen där man kan se de fjorton kamraterna färdas över öppna landskap, med stora berg runtomkring. Det är nästan så man får känslan av att göra en egen lång vandring ut i det okända nästan som herr Bilbo Bagger gjorde. Man får också känslan av att Bilbo känner sig väldigt liten ute i den stora vida världen, och det känns lite som att det är lite av budskapet i boken: ”Friskt vågat hälften vunnet” eller ”Du vet aldrig vad som väntar”. Jag tycker personligen att det är ett väldigt vackert budskap och mening, för det är verkligen så där typiskt och något som skall vara med i en äventyrsbok, som detta faktiskt är tycker jag. Tolkien använder ett språk som på ett väldigt bra sätt beskriver miljön. Precis så att du får den här bilden av att en film spelas upp framför ögonen på dig, och du känner dig nästan delaktig i boken. Språket är lite gammalmodigt, men jag tycker ändå inte att det är speciellt svårt, för jag läser rätt så mycket böcker, men en person som kanske inte är så van vid att läsa, eller som inte gillar genren i boken (fantasy) kan ha lite svårare, för att hänga med.

Som jag nämnde ovan så tillhör boken genren fantasy. Några saker som är typiskt för fantasy genren är; magiska varelser som tex orcher, alver, vättar, trollkarar och magiska djur. Allt detta finns i Bilbo en hobbits äventyr, J.R.R. Tolkien har också blivit kallad för den moderna fantasylitteraturens fader. Hans böcker har bland annat inspirerat författaren till Harry Potter J. K. Rowling och författaren till Eragon Christopher Paolini.

Mina egna tankar om boken är att, den är helt klart på min topp tio lista för att boken den, ger mig verkligen den känslan av att man kan se allting hända på film. Jag fastnade också väldigt lätt i boken och hade svårt att sluta läsa. Jag läste ut den på två dagar, för att jag tyckte den var så bra, och man kom in i den med engång då den inte är sådär långsam i början, som många andra böcker kan vara. Det hände hela tiden nya saker redan från sidan ett, så man visste inte riktigt hur det skulle gå, man hade lite på känn att det skulle sluta lyckligt det vet man trots allt att de flesta fantasys gör, men man kunde inte vara helt säker. Det enda som jag måste klaga lite på är hur han avslutade boken, för att det tog honom ca 200 sidor att ta sig till dit de skulle, men bara 5 sidor att ta sig hem igen, det känns nästan som han tappade orken att skriva eller något, det var det enda jag reagerade på i boken. Om jag skall rekommendera boken till någon så rekommenderar jag den till alla som älskar att läsa fantasy, den är ett absolut måste för någon som gillar den här genren.

Jag måste också ge lite beröm åt författaren tycker jag, för J.R. R Tolkien var trots allt den första av sitt slag och förtjänar titeln han har fått som den moderna Fantasyns fader.