Georg Stiernhielm var den mest framgångsrika diktskrivaren
under svenskt 1600-tal, det vi kallar Storhetstiden, och han har kommit att
kallas ”den svenska skaldekonstens fader”.
Georg Stiernhielm föddes den sjunde augusti 1598 i
Svartkärs by i Dalarna. Han var son till Olof Markvardsson, den tidigare fogden
över östra Dalarna och hans hustru Karin Matsdotter. Som barn hette Stiernhielm
Göran Olofsson men bytte först sitt namn till Lillia som kom från moderns sida,
därefter valde han Georg Stiernhielm. Han fick en god uppfostran och gjorde
vidsträckta resor i utlandet.
Stiernhielm var en man av många sidor, han var kunnig
inom flera olika områden. På hans tid ansågs han vara den mest lärde mannen i
riket.
I början av Stiernhielms karriär skrev han på latin,
men övergick sedan till sin stora ambition att skapa stor, svensk dikt skriven
på det svenska språket. Hans största och mest berömda verk är Hercules, som är
skrivet på svensk hexameter. (Staberg, 2008)
Berättelsen är en allegori om hjältefiguren Hercules från den grekiska antiken. Han ställs inför svåra val på sin livsväg, ska han göra enkla och frestande val, eller välja den moraliskt riktiga vägen som till en början kan kännas svårt eller fel. Dikten är ett upplysningsverk som vänder sig till unga män (främst från de högre samhällsklasserna) som ska börja sina liv som vuxna människor. (Wiki 2010)
Berättelsen är en allegori om hjältefiguren Hercules från den grekiska antiken. Han ställs inför svåra val på sin livsväg, ska han göra enkla och frestande val, eller välja den moraliskt riktiga vägen som till en början kan kännas svårt eller fel. Dikten är ett upplysningsverk som vänder sig till unga män (främst från de högre samhällsklasserna) som ska börja sina liv som vuxna människor. (Wiki 2010)
Under sin livstid skapade Stiernhielm
femtio till sextio olika diktverk, men ännu så länge är endast en femtedel av
dessa utgivna. Så det finns mycket kvar för allmänheten att upptäcka inom hans
diktning.
Förutom att skriva poesi, verkade han
inom matematik, naturvetenskap, statistik och språkforskning. Så man kan
säga att han var en riktig renässansmänniska eftersom han var kunnig inom så
många olika områden.
Georg Stiernhielm avled den 22 april 1672 i sitt
egna hus i Stockholm.
”Vixit, dum vixit, laetus” är orden som står på hans gravsten, som betyder ”Han levde glad, så länge han levde”. Stiernhielms verk och arbeten förvaras idag på Kungliga Bibioliteket i Stockholm. (Staberg, 2008)
”Vixit, dum vixit, laetus” är orden som står på hans gravsten, som betyder ”Han levde glad, så länge han levde”. Stiernhielms verk och arbeten förvaras idag på Kungliga Bibioliteket i Stockholm. (Staberg, 2008)
Källförteckning:
Gamla Staberg, 2008-03-21, Georg Stiernhielm, http://www.gamlastaberg.nu/gamlastaberg/stiernhielm.htm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar