Bifångst

Med ”bifångst” menas att man utan avsikt fångar en annan art än den man planerat att fånga.
T.ex. om man är ute och fiskar tonfisk och istället får upp delfiner, även om man oftast slänger tillbaks delfinerna i havet så är risken stor att de dör eller får andra skador av att dras upp i näten.

Bifångsten har länge varit ett stort problem för hotade fiskarters fortlevnad, och beräknas vara en av de högsta orsakerna till minskat fiskbestånd, den skapar också oroligheter i alla ekosystem. Fiskeindustrin har stor press på sig från myndigheter och miljöorganisationer att minska bifångsterna, och detta kan göras på flera olika sätt.

Det uppenbara sättet är att förbättra fiskeredskapen så att inte fel arter fångas, så att mindre fiskar kan ta sig fria. Fördelen med detta sätt är att fisket kan fortsätta i dessa vatten av de arter som inte är hotade. Nackdelen är att det blir kostsamt för fiskarna att investera i nya redskap, och att metoden inte är helt effektiv även om redskapen förbättras så fastnar fortfarande en del av de hotade arterna (eller mindre fisk) i näten.(WWF 2007)

Ett annat sätt skulle vara att minska fisket totalt, då många platser redan är utfiskade. Detta anses vara det effektivaste sättet att minska fisket av hotade arter, men nackdelen är att fiskerinäringen kan slås ut helt i dessa områden. Det kan bli för dyrt eller politiskt omöjligt för fiskeflottorna att finna nya fiskevatten (många fiskrika områden är nationella vatten, t.ex. utanför Island, där myndigheterna inte tillåter andra länder att fiska). (NE, 2008)

Ett tredje sätt att få fram fisk utan att hota andra arter, är att odla fisken.
Syftet med att odla fisk är för att höja produktionen av olika fiskarter, man vill få en lika hög nivå som normalt produceras i haven, sjön och floder. Fördelen är att människor kan fortsätta att äta fisk utan att de naturliga bestånden hotas av utfiskning.
Fiskyngel brukar man odla på land i små vattentunnor, och när fiskarna blir större transporteras de till stora nätburar ute i haven. Olika arter trivs på olika bra sätt när det gäller odling. Exempelvis lax är en bra och vanlig fisk att odla, på grund av att den kan trivas i mindre miljöer. Torsk är exempel på en art som är mycket svårodlad, då den är van att vandra över stora områden.
Nackdelarna med odlad fisk är att den ofta har små mängder av tungmetaller och klorerade kolväten i sig, detta är en nackdel om man jämför med vild fisk. Dessutom krävs att fisken matas, och maten kommer ofta från fisk fångad på andra håll och som normalt inte äts av människor idag (s.k. ”skräpfisk”), men om detta sker i alltför stor skala riskerar även dessa arter utrotning. I Asien har man odlat fisk i flera hundra år, och där odlar man betydligt mycket mer fiskarter än i Sverige. (NE uppslagsbok, 1991)

För att inspirera fiskare och göra så att de verkligen tar tag i frågan om ett hållbart fiske utan begränsande lagstiftning, så har man dragit igång den internationella tävlingen ”Smart gear”, som hålls varje år av WWF. Tävlingen går ut på att forskare och fiskare ska komma på en så bra idé som möjligt för att minska/förbättra bifångsten, vinnaren får 50 000 dollar. Tävlingen har blivit riktigt stor och idéer från hela världen har rusat in. (WWF 2007)

Jag tycker att tanken med tävlingen är bra, men jag skulle vilja att varje stat tydligare tar sitt ansvar och försöka förbättra problemen med bifångst. Också att varje individ har ett ansvar vid privatfiske, även om detta sällan har någon stor betydelse för problemet, förutom i vissa kustnära områden där fritidsfisket är relativt stort (t.ex. i Bohuslän).

Fiskeindustrin, forskarsamhället och andra miljöorganisationer har många egna olika exempel på att minska bifångsterna, här kommer tre av dem:

·         Förbättra lagar, avtal och övervakning angående bifångster, så att det inte fuskas.

·         Förbättra konsumenternas kunskap om fångad fisk, så att dessa väljer fisk som inte är hotad

·         ”genom att minska fiskeflottornas överkapacitet och omforma det stöd som leder till överkapacitet”
(WWF 2007)

Det jag tycker är bästa sättet att minska bifångster är en kombination av flera olika åtgärder.
På de platser där bifångsten redan idag hotar vissa fiskarter skulle den bästa metoden vara att minska fisket totalt, och på andra inte lika hotade områden bör man bevaka fisket så att det inte sker på ett sådant sätt att nya arter hamnar i riskzonen.
Att odla fisk tycker jag är en bra metod för att tillfredsställa konsumenternas behov av fisk, men även här måste man bevaka odlare och metoder så att fisken inte innehåller skadliga ämnen för de som ska äta den eller skadar naturen där odlingarna finns.

Källförteckning:

Nationalencyklopedin, 2008-02-02, Fisk över bord, www.ne.se, http://www.ne.se/rep/fisk-%C3%B6ver-bord

Nationalencyklopedin uppslagsbok, fiskodling, s.328, 1991.

Världsnaturfonden WWF, 2012-01-19, Bifångst – hur ska den undvikas, www.wwf.se, http://www.wwf.se/source.php/1232056/L%F6sningar%20p%E5%20bif%E5ngstproblem.pdf

Erik Boman.